Genushysterin har nått nya svindlande höjder!

Idag har jag arrangerat ett seminarium i riksdagen, tillsammans med två kollegor. Rubriken ”Genus – vägen till jämställdhet”?, var den utmanande titeln. Regeringens utredare, Anna Ekström stod tillsammans med Tanja Bergkvist (fil dr i matematik) stod för många spännande meningsutbyten. Carina Hägg (S riksdagsledamot) var också inbjuden och debatten leddes, med fast och professionell hand, av Siewert Öholm.
Varför ordnar man då ett seminarium i riksdagen där man vågar utmana svenska ”genuskramare”. För egen del har min frustration bara ökat allteftersom genushysterin intar område efter område inom svenskt samhällsliv – utan att någon ifrågasätter eller utvärderar. Mycket tyder på att jämställdheten knappast tagit några stora kliv framåt trots alla de miljontals kronor som har satsats inom forskningsområdet. När nu Lunds universitet föreslår ”genuscertifiering” av sina utbildningar blir det extra tydligt att genusfixeringen börjar ta oproportionerligt stort utrymme. I den rapport som tagits fram av Lunds universitet och som ligger till grund för deras nya ”utbildningssatsning” kan man bl a läsa att ”genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation”.
Tror vi verkligen på allvar att genusmärkning och certifiering för Sverige framåt som kunskapsnation och på vilka grunder bygger vi en sådan inställning? Det börjar att bli dags att kritiskt granska och utvärdera alla de genussatsningar som görs? Hur vet vi alla alla miljontals kronor som satsas på genusforskningen verkligen är bästa sättet att uppnå jämställdhet. Det börjar bli dags att sätta genusforskningen under lupp. Jag tillåter mig att ifrågasätta det absoluta sambandet mellan genusforskning, ökad kunskap och ökad jämställdhet – tills någon bevisat motsatsen!