Radio Kronoberg och möte med åkeriägare!

Strax före kl 7, i morse,anlände journalisten Per Brolléus från Radio Kronoberg hem till oss. Ett frukostmöte i direktsänd radio var inbokat. Ett roligt initiativ!
Jag uppskattar särskilt möjligheten att (nästan) få tala till punkt!
Även om Per såg som sin uppgift att försöka pressa ur mig konstiga svar i en del märkliga frågor så ger den här typen av samtal betydligt större möjlighet att få utveckla vår politik lite mer, till skillnad från ”vanliga valdebatter” där svåra och mycket komplicerade frågor skall besvaras på några få sekunder. Självklart hade jag önskat att jag slapp svara på frågan om ”homofobi” vid varje intervjutillfälle, men det är förmodligen för mycket begärt. Det är emellertid märkligt att behöva bli anklagad för att vara ”homofob” (ett ord som för övrigt inte ens existerar) bara för att vi inte ville ändra äktenskapslagstiftningen. Jag har aldrig hört att någon blivit anklagad för att ”miljöfobi” för att man inte vill ändra miljölagstiftningen eller att ha ”familjefobi” för att man inte vill bilda familj. Ordet ”homofob” är både missbrukat och snedvridet och antyder en fobi som vi Kristdemokrater aldrig har gett uttryck för, men visst var det en rolig och lite annorlunda intervju i SR och vi hann fördjupa oss i Prästgårdens arkitektur, vilka landskap det finns i norra Sverige och religionens roll för vårt samhälle i allmänhet och världen i synnerhet, innan Per satte sig i bilen och återvände till studion. (Här kan du lyssna på hela programmet.)
Efter ”frukostmötet” var det dags att packa bilen och bege sig till Strömsnäsbruk. Där väntade kollegorna Bengt Germundsson (kommunalråd) och Lars Gustafsson (riksdagsledamot). Besök hos några åkeriföretag i Strömsnäsbruk stod på dagordningen. Oron för de rödgrönas skattechock är verkligen stor – om de skulle vinna valet. Höjd kilometerskatt och höjd dieselskatt kommer inte bara att drabba de branschanställda. Varenda invånare i Sverige kommer att känna av ökade priser på allt som behöver transporteras – och det är nästan allting utom möjligen potatisen du odlar i köksträdgården. Det är konstigt att inte den här frågan har fått större medial uppmärksamhet – speciellt ute på den svenska landsbygden. Oron över en befarad skattechock delar transportsektorn med hela skogsnäringen som bestämt avvisar förslaget om kilometerskatt, eftersom det missgynnar företag och hela den svenska landsbygden. Skogsindustrierna räknar med en ålig merkostnad på ca 700 miljoner per år på grund av införd km-skatt. Det är kostnader som riskerar att behöva hämtas hem i form av uppsägningar och högre konsumentpriser. Enligt myndigheten Trafikanalys’ egna beräkningar skulle en km-skatt på 2 kr ge en genomsnittskostnad på 102.336 kr/lastbil och år. Räknar man bara långtransporterna kommer man upp i en kostnad på 216.000 kr/år. Ett litet åkeri skulle då få en merkostnad på 170.000 kr/år. En vinstmarginal som naturligtvis inte finns i dagsläget. Men, än finns det tid att stoppa den rödgröna skattechocken!
Det är upp till svenska folket att avgöra om det är en bra väg att vandra - den 19 september!

Mats Odell på besök i Växjö!

I går hade vi ministerbesök. Vår egen kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell besökte Växjö där vi fick möjlighet att träffa oroliga företrädare för åkeriföretagen i länet. Vi träffades på Samuelssons åkeri tillsammans med 3 andra åkeriägare ( Brunskogs åkeri, Edbergs åkeri och Skogströms åkeri) som sammanlagt hade ca 300 anställda i Kronoberg. Dessutom fanns en representant från Södra också på plats. En lyhörd minister fick redovisningar från oroliga åkeriägare som underströk de förödande konsekvenserna av införandet av en röd-grön km-skatt. Åkerinäringen är redan en lågmarginalbransch och ett införande av den här typen av urskiljningslös straffbeskattning på en enskild bransch skulle naturligtvis få förödande konsekvenser. Någon måste betala priset och eftersom marginalerna inte finns inom näringen så återstår alltså bara dramatiska prisökningar på i stort sett allt – för alla!

Efter mötet med åkeriägarna var det dags för debatt mellan Mats och Tomas Eneroth i Radio Kronoberg och sedan väntade ett besök i vår kultförklarade valstuga och en kopp kaffe. Mats bekräftade än en gång att Kristdemokratiska ministrar är sociala och urtrevliga.

Debatt på Storgatan

En innehållsrik helg är nu avslutad och en ny och innehållsrik vecka väntar!
Lördagens debatt om socialförsäkringssystemet som ordnades av Smålandsposten på gågatan var en intressant upplevelse.
En kort summering skulle kunna vara att oppositionen i vanlig ordning föredrar att kritisera vår politik framför att berätta vad deras egna förslag handlar om. Vänsterparitets Anders Mårtensson tycks ha fått det mesta om bakfoten när han påstod att vi Kristdemokrater inte tänker ta ansvar för de svaga i samhället. Efter ett tag förstod jag att han syftade på att vi vill ”sätta gränser” för hur mycket politiken skall gå in och styra och ställa. En politik som innebär att man inte går in och justerar i människors vardag – om de inte vill – är enligt kommunisterna en oansvarlig politik. Bekräftar med råge kommunisternas syn på att ”staten skall bestämma allt och styra upp människors liv. Egna beslut och individuella lösningar kan aldrig bli bra”. Vi Kristdemokrater har liksom en lite mer positiv syn på människors förmåga att fatta egna kloka beslut om sina egna liv. Skillnaden kan inte bli tydligare än så.
Socialdemokraternas Lotta Svanberg hade en lite mer pragmatisk syn på sjukförsäkringen. Hon erkände utan omsvep att ”jag kan inte så mycket om det här”. Det enda hon med säkerhet visste var att hon var emot alla förändringar som regeringen har gjort på sjukförsäkringsområdet.
Man borde naturligtvis inte bli förvånad, men jag kunde inte låta bli att ”höja på ögonbrynen”.
Möjligen kan man tycka att det socialdemokratiska kommunalrådet i Växjö skulle ha en något högre ambitionsnivå i sin argumentation?

S måste byta både politik eller valaffisch!

Egentligen borde man inte bli förvånad för det bekräftar ju bara vad vi alla vet. Det är inte bara politiken som är gammal och förlegad – valaffischerna är också inaktuella. Socialdemokraterna måste trycka om sina valaffischer och spela in en ny reklamfilm. Dagens arbetslöshetssiffror från SCB visar nämligen att såväl den totala arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre än vad som uppges på Socialdemokraternas valaffischer. Budskapet är helt enkelt både förlegat och falskt.

På valaffischerna kan vi läsa att vi Sverige har 466 000 personer som är arbetslösa idag. Sanningen är att i juli i år var 415 000 personer arbetslösa. I Socialdemokraternas reklamfilm som rullat under några dagar får vi veta att 207 000 ungdomar ”vill ingenting hellre än att rycka in”. Om vi än en gång granskar SCB:s statistik så kan vi se att den verkliga siffran för juli var 157 000 ungdomar. Då skall man dessutom komma ihåg att en stor del av dessa arbetslösa ungdomar är heltidsstudenter.

Det är begripligt att hela vänsterkoalitionen känner frustration över att antalet arbetslösa stadigt sjunker eller med andra ord att regeringens arbetsmarknadspolitik fungerar. Sedan socialdemokraterna tryckte sina valaffischer har arbetslösheten gått ner med över en procentenhet. Antalet arbetslösa ungdomar har, under samma period, minskat med nästan en fjärdedel. Hederligheten bord ändå kräva att budskapen som förmedlas på valaffischerna från ett av våra större politiska partier skall överensstämma med sanningen. En skillnad med
100 000 personer mellan vad man påstår och vad som är fakta kan knappast betraktas som marginell felräkning.

Självklart är vi inte nöjda utan vill fortsätta och göra satsningar för att minska arbetslösheten. Vi vill göra det lättare och billigare att anställa, öka antalet jobbcoacher och sänka tjänstemomsen för restauranger. Vill vänsterkoalitionen ha synpunkter på det arbetet så har de naturligtvis sin fulla frihet till det, men kritiken bör väl ändå grunda sig på fakta. Rätt skall vara rätt – även för vänsterkartellen.

45 minuter mellan Växjö och Kalmar!

Gårdagen bjöd på tågresa hela vägen från Växjö till Emmaboda. Där strålade vi kristdemokratiska riksdagsledamöter/kandidater från de tre länen Kronoberg (jag), Kalmar (Anders Andersson) och Blekinge (Inga-Lill Siggelsten Blum) – i gott sällskap av gruppledarna från Nybro, Kalmar och Emmaboda. Fokus var på infrastruktur, lokala satsningar och regeringens utökade anslag.
Pengarna behövs verkligen och det är inte en dag för tidigt.
Vi som använder många timmar i veckan på tåg vet att nyckfullheten är en del av tillvaron när man åker tåg.
Att åka på ”tvärsan” i Sverige är inte heller det allra lättaste.
När nu Kalmar och Växjö har fått sitt gemensamma skötebarn – Linnnéuniversitetet – så är det ju också en fördel om det går att åka mellan de två delarna av det nu sammanslagna universitetet.
En och annan student och en och annan lärare har ganska stora och akuta behov av att ta sig mellan våra två städer. Konkret vill vi både utöka antalet avgångar och minska restiden mellan Växjö och Kalmar. Målet = 45 minuter mellan Växjö-Kalmar och 1 tim mellan Kalmar-Alvesta.

Det är varken orimligt eller orealistiskt.
Men, som sagt, vi Kristdemokrater gillar ju att ha örat mot marken. Vi har lyssnat, vi har hört och nu agerar vi. Regeringens pengar är mycket välkomna och vi vill sätta frågan på agendan.
En utbyggnad av tåg och lokaltrafiken är en förutsättning för en fortsatt god utveckling. Ett faktum är nämligen att även vi som bor utanför ”tullarna” har vissa behov av att flytta på oss – en bit ifrån den egna gårdsplanen

Trägen vinner - sänkt skatt för pensionärer!

Äntligen har de lyssnat och nu har vi fått gehör för våra krav bland våra allianskollegor. Att frågan om skattesänkning för pensionärerna har varit ett krav som vi Kristdemokrater har drivit vid de senaste budgetförhandlingarna har kanske inte varit känt för den breda allmänheten. För oss har det emellertid inte varit någon tvekan var våra prioriteringar har legat. Men, vi gillar inte att gråta över spilld mjölk och jag kan bara känna glädje över att våra krav äntligen har landat på finansdepartementet - också!
Mer pengar till pensionärerna innebär att Sveriges pensionärer skall få ytterligare skattelättnade. I ett första skarpt steg 2011 vill vi förstärka det förhöjda grundavdraget med 2,5 miljarder kronor – utöver vårt tidigare förslag om 5 miljarder. Om ekonomin tillåter öppnar vi sedan också för ett andra steg på 2,3 miljarder kronor. Med de redan genomförda stegen innebär detta en skattesänkning på 7.070 kr per år för en garantipensionär och 10.194 kr för en pensionär med 200.000 kr i pension.
Jag är övertygad om att vi nu kommer att få en överbudspolitik från vänstersidan där de med all säkerhet kommer att lova tunnt och bjuda över alla våra förslag. Frågan är då bara vem som är mest trovärdig när det gäller skattesänkning - Vänsterkoalitionen som lovar skattesänkningar när de sitter i oppositionen och sedan aldrig genomför det i majoritet eller Alliansen som inte bara lovar utan också genomför.
En historisk inventering av vad vi, i praktiken, har levererat när det gäller antalet genomförda skattesänkningar för BÅDE löntagare och pensionärer är uppfriskande läsning. (Läs om Alliansens partiledares löfte till pensionärerna)

Budget, balans och lite annat!

Igår var det dags för finansen att berätta hur det står till med den svenska ekonomin.
Enligt finansdepartementets prognos så går det bra för svensk ekonomi. Tillväxten är bland de högsta i europa och arbetslösheten sjunker snabbare än vad tidigare prognoser visat. Men vi har en regering som inte tar ut någonting i förväg, som inte tar ut några svängar utan att vara helt säker på underlaget och som inte gör några satsningar - bara för att det är valrörelse! Det är nämligen för tidigt att blåsa "faran över". Det gäller alltså att även fortsättningsvis föra en klok och balanserad ekonomisk politik.
Oppositionen verkar emellertid inte tycka att det är så viktigt med balans och eftertänksamhet. Spenderbyxorna dras omedelbart på och det gäller att göra av med varje litet överskott som kommer inom synhåll.

Det är naturligtvis upp till varje väljare att göra en bedömning och utvärdering av regeringens hantering av finanskrisen. Ekonomer över hela världen verkar i alla fall vara rörande överens om att Sverige måste placeras överst på "pallen" i en jämförelse mellan vilka länder som har klarat sig igenom finanskrisen bäst och mest oskadd. Lite stolt känner vi oss nog också över att vi - trots den här historiska finanskrisen - har lyckats satsa på kvaliteten i välfärden. När andra länder har dragit ner, höjt skatterna, minskat på välfärden och ökat pensionsåldern har vi lyckats halvera köerna inom sjukvården, ökat antalet särskilda boenden för äldre och sänkt skatten för pensionärerna (något som tidigare vänsterregering inte lyckades med trots en historisk högkonjungtur.)
Men vi är naturligtvis inte nöjda. Det kan alltid bli bättre och nu går vi vidare.Vi ska fortsätt korta köerna. Målet är en sjukvård utan köer och att ett akutbesök inte ska behöva ta mer än 4 timmar. Alla äldre i Sverige ska ha rätt att välja var de vill bo och vem som hjälper dem hemma genom att fritt val erbjuds i kommuner, landsting och regioner. Vi ska fortsätt sänka inkomstskatten för pensionärer.

Sverige skall bli mänskligare och det är vi som är garanten för att vi kommer att fortsätta att gå på den inslagna vägen.

Kristdemokraterna gör skillnad!

Det är uppenbart att paniken börjar sprida sig i sosse-lägret. Häromdagen gjorden den gamle S-politikern Ebbe Johansson från Ingelstad, sitt bästa att misskreditera oss Kristdemokrater, i svepande och oprecisa formuleringar i vår lokaltidning (smp). Det går inte att komma ifrån en desperat känsla i hela sosse-hörnet. Det är dessutom ganska svårt att ta den här typen av märkliga påhopp på allvar, även om exempelvis LO:s inledning av valrörelsen understryker att smutskastning kommer att bli en del av valrörelsen. Det är också uppenbart att Johansson inte har haft några problem att ta till sig budskapet om att alla medel är tillåtna och sanningen behöver man inte vara så noga med.

Anklagerserna om att vi inte har gjort någonting under den här mandatperioden får onekligen ett löjes skimmer över sig om man börjar jämföra det med verkligheten. Det är mycket möjligt att Johansson inte tycker att det gör någon skillnad att vi bland annat har minskat köerna inom landstingen mycket kraftigt, gjort en historisk satsning på psykiatrin i Sverige, genomfört en patientsäkerhetslag, beslutat om lagstadgad rätt för stöd till anhöriga, minskat skatten för både pensionärer och löntagare, beslutat om 40 miljoner i en särskild satsning mot mobbning i skolan, kommer att införa både en civilkuragelag liksom en värdekommission som syftar till fördjupat samtal kring etik, människosyn, hederlighet och personligt ansvar. För oss är i alla fall allt detta ett tydligt kvitto på att vi har gjort Sverige lite mänskligare.

På våra valaffischer står det att vi skall arbeta för ett mänskligare Sverige. Vi har definitivt påbörjat det arbetet, men visst finns det fortfarande mycket kvar att göra. Äldreomsorgen måste bli bättre och inrymma mera valfrihet. Människovärdet vårdas och trygghet återskapas. Vårdköerna måste bort helt och patientsäkerheten öka. Våra trygghetssystem måste förbättras med fokus på att flera ska komma tillbaka till arbetslivet i stället för att som tidigare lämnas i utanförskap utan åtgärd och rehabilitering. Dessutom vill vi sätta en gräns för politikers inblandning i människors privatliv. Politiken skall ta ansvar, men måste ha sina gränser. Vi är stolta, men inte nöjda! Vi har tagit flera steg i rätt riktning, men det finns mycket som återstår och vi vill gå vidare med det arbetet. Mot ett friare, mänskligare och tryggare Sverige! Det är riktigt roligt att få vara en del i det arbetet.

Näringsministern och graviditetspengen

I går svarade Maud Olofsson på väljares frågor i Ring P1. En av frågorna berörde problemet med att många gravida kvinnor inte vill ta ut föräldraledighet i förskott fast de är trötta och behöver vila i slutet av graviditeten. Maud Olofssons svar var att Alliansen inte har någon politik för att komma till rätta med det problemet. Det stämmer inte alls.
Vi Kristdemokrater har länge sagt att vi borde införa en så kallad graviditetspeng under den sista månaden i graviditeten. Ingen ska behöva hänvisas till att ta ut föräldrapenning före barnets födsel. De pengarna behövs så väl efter förlossningen. Frågan om sjukskrivningar av gravida återkommer ständigt i debatten och bedömningarna har varit problematiska för läkare. När och på vilka grunder skall man kunna bli sjukskriven i slutet av graviditeten. Samtidigt finns det rekommendationer från såväl försäkringskassan som barnmorskor om att gravida bör ta det lite lugnare i slutet av graviditeten.
För oss Kristdemokrater står människors och familjers välmående högt upp på den politiska dagordningen och är inte en fråga som vi anser oviktig eller obetydlig. En graviditetspeng skulle innebära att gravida kvinnor skulle kunna få en lugnare tid före förlossningen och därmed också bättre möjlighet att förbereda sig inför den nya livssituation som ett litet barn innebär.
Jag kan bara beklaga att vår näringsminister inte känner till vårt förslag om graviditetspeng. Men okunskap kan naturligtvis fortfarande bytas mot kunskap för en fråga som berör så många kvinnor i Sverige kan ju knappast förpassas till något oviktigt hörn av den politiska spelplanen.

En bräcklig röd tråd

Här gäller det att hålla i sig om man skall hänga med i svängarna.

I måndags förde sossarnas Carin Jämtin fram förslaget om ”butlerliknande tjänster” i Stockholms tunnelbanor. Smuts och matkassar skall nu administreras av lokaltrafiken för att du ska ”få tid att älska och skratta” är det tänkt! Möjligen kan en och annan stockholmare känna en viss tveksamhet inför förslaget med tanke på tidigare erfarenheter från SL:s förmåga att sköta tidtabeller.
Men tankarna går också osökt till den socialdemokratiska helheten. Är det här det bästa som de kan prestera?
Med tanke på den infernaliska motviljan mot Rut-avdrag och hushållsnära tjänster som hela vänsterkoalitionen har gett uttryck för så blir det också lite extra svårt att hänga med i svängarna. Vad är det som gör att ”butlertjänster” (som administreras av stockholms lokaltrafik) är jättebra och hushållsnära tjänster (som utförs av små privata företag) är jättedåliga? För att förstärka bilden av ett visionslöst parti utan idéer som kan vill till listan med kreativa förslag lägga lanseringen av sossarnas egenproducerade barnbok ”När doktorn kom hem till Max” och ”könsneutrala” toaletter. Tala om offensiv politik från det största partiets företrädare från vänsterkoalitionen i Sveriges största stad!

Den röda tråden känns både suddig, otydlig och riktigt tunn och bräcklig.

Valstugan invigd

Officiell invigning av vår valstuga har idag skett – med pompa och ståt och ministerbesök.
Maria Larsson vevade upp taket (i stället för att klippa bandet!), invigningstalade och förklarade därmed valrörelsen i Kronobergs län definitivt öppnad!
Det är alltid roligt att stå i valstugan. Det resulterar alltid i möten med nya människor, samtal och nya kloka infallsvinklar. Det är naturligtvis en ovärderlig tillgång för oss förtroendevalda. Om vi inte har en fot väl förankrad i folkdjupen så finns det inte en chans för oss att kunna fatta kloka beslut i sammanträdesrummen.

Om några timmar är det dags för debatt anordnad av ”Företagarna” på Palladium i Växjö.
I vanlig ordning skall oppositionen möte alliansen. Man kan naturligtvis fundera mycket över hur de tre vänsterpartierna har tänkt utforma en gemensam företagspolitik. Med miljöpartiets transportfientliga inställning och Ohlys företagsfientliga inställning blir det en utmaning för Sahlin att försöka hitta de gemensamma nämnarna. Frågan är har man har tänkt att lösa de små glesbygdsföretagens behov av transporter eller vänsterpartiets krav på att avskaffa vinsterna inom företag - eftersom vinster tydligen är samhällsfarliga! Man upphör aldrig att förundras. Kvälles debatt kommer förmodligen inte att räta ut de stora frågetecknen, men man vet aldrig.

Jag återkommer med en objektiv summering!

Bevara oss från klåfingriga politiker!

”Det handlar om klass och kön, inte om klåfingriga politiker”, skriver Carina Adolfsson Elgestam i sin replik till mig i Smålandsposten. I nästa andetag får vi veta att socialdemokrater minsann förespråkar valfrihet - men inte vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng! Martin Edberg (S) tillgriper också det välkända knepet att tillskriva mig åsikter som jag aldrig har gett uttryck för, då han påstår att jag förespråkar en förlegad syn på mannens och kvinnans roll i familjelivet. Vi känner så väl igen det! Både Elgestam och Edberg bekräftar själva bilden av klåfingriga politiker vars idéer om klass och kön ska anpassas till verkligheten. Om inte föräldrar gör de politiskt korrekta valen och delar föräldraförsäkringen lika ska de helt enkelt tvingas till det. Oavsett hur deras unika livssituation ser ut. Oavsett om det innebär att någon av föräldrarnas föräldradagar brinner inne. Oavsett om det i praktiken leder till att föräldrarna spenderar färre dagar med sitt barn. Det här är klassisk socialdemokratisk ”valfrihet”! Elgestam bekräftar med råge socialdemokratisk brist på förmåga att se unika invidiver med unika behov. Det är en absurd familjepolitik. (Läs hela artikeln här)
Bevara oss från klåfingriga politiker!

Till ett mänskligare Sverige!

På väg från Stockholm till Småland. Gårdagen bjöd på valmanifestpresentation och ”förtitt” av våra valaffischer. Det känns riktigt, riktigt roligt.

Vid en inventering av valmanifestets 13 steg – ”Till ett mänskligare Sverige” och de 89 prioriterade vallöftena så blir man lite extra lycklig för några av de frågor som vi kommer att driva på ett särskilt tydligt sätt. Avstampet inom det familjepolitiska området som handlar om att återföra makten till föräldrarna är naturligtvis ”klockrent”. Jag blir alltid lika förundrad över att vi är det enda partiet som tydligt kan konstatera att Sverige behöver fungerande familjer för att landet skall fungera. Färre pekpinnar och större valfrihet blir då en självklar konsekvens. Några av våra förslag som vi kommer att driva handlar bl a om att vi säger:
Nej till tvångskvotering av föräldraförsäkringen.
Vill fördubbla vårdnadsbidraget och samtidigt göra det statligt.
Inkorporera Barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Frågorna kring de äldre och också en självklar och viktig del av vårt valmanifest. Där handlar det bl a om att:
Fortsätta sänka inkomstskatten för pensionärer.
Höja bostadstillägget för dem med låga pensioner.
Införa parboendegaranti inom äldreomsorgen.

Övriga frågor som jag är lite extra glad över att vi prioriterar tydligt är:
Nej, till aktiv dödshjälp.
Utveckla vården i livets slutskede.
10 000 jobb inom offentlig sektor för personer med funktionsnedsättning.
Utveckla Rot- och Rut avdraget.
Inför avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. (Läs hela valmanifestet här)

Det finns naturligtvis många, många fler kloka förslag. Men det här får bli några ”russin” som jag plockar från kakan. Jag kan emellertid garantera att jag kommer att återkomma till flera av förslagen under de kommande veckorna. Det är som sagt var valrörelse nu!

Valmanifestet och Sahlins Dolorosavandring!

Sitter på tåget på väg till Stockholm för att få en genomgång av vårt valmanifest.
Riksdagsgruppen och övriga toppkandidater kommer att gå igenom alla de 13 punkterna som skall bilda grunden för vår politik under den kommande valrörelsen.
Nu är det äntligen valrörelse och det börjar kännas – på riktigt!

Går inte att komma ifrån att flera av rubrikerna i dagens tidningar var allmänt uppmuntrande. Gårdagens opinionsundersökning underströk också en trivsam trend då vi konstaterar att Kristdemokraternas sympatisörer ökar för tredje mätningen - i följd. Gårdagens siffra på 5,7% är en trevlig bekräftelse på att vår politik börjar "landa" ute i stugorna. Men, vi har naturligtvis mycket fotarbete kvar att göra.

När jag fortsatta att läsa i dagens tidning så får vi veta att Lars Ohly vill förbjuda vinster för friskolorna – men det vill inte Sahlin och hon gör därför sitt bästa för att försöka reda ut vad som kommer att bli vänsterkoalitionens linje. Ohly å sin sida är inte nöjd med Bodström och kallar honom ”välfärdens fiende”. Jag ser naturligtvis fram emot att höra hur Sahlin skall reda ut de begreppen. Mycket tyder också på att det här knappast är sista tillfället när Sahlin kommer att behöva ”korrigera” sina oppositionskollegor! Vi är många som med spänning ser fram emot hennes kommentarer när Ohly och hans vänsterkollegor skall redogöra för den ekonomiska politik, eller än mer spännande säkerhetspolitiken, som blir oppositionens gemensamma alternativ. Det är svårt att inte hålla med Martin Thunström som på Smålandspostens ledarsida beskriver Sahlins kommande utmaningar som en trolig ”Via Dolorosa-vandring”. (