Temperaturen stiger på upploppet

Nu är vi verkligen inne på upploppet.

Idag är sista dagen av valrörelsen och det finns bara möjligheter!

Opinionsundersökning efter opinionsundersökning visar på ett stort stöd för Alliansen och ett ökande stöd för Kristdemokraterna. Jag har för länge sedan lärt mig att ta mätningarna med en nypa salt och vet mycket väl att valet är inte avgjort förrän väljarna sagt sitt på söndag, men här är en rolig artikel i Expressen att läsa.

Att ha uppdrag som förtroendevald innebär att man har lämnat alla fasta anställningar bakom sig. Vi har alla osäkra anställningsvillkor som innebär att vi har tillfälliga anställningar som löper ut vart fjärde år - i samband med valdagen! Därefter skall vårt arbete utvärderas av väljarna och deras uppfattning avgör sedan om och hur de vill ge oss fortsatt förtroende.

Jag avvaktar därför mina arbetsgivares (läs väljarnas) utvärdering i morgon, men i väntan på det så har jag för avsikt att använda hela dagen till att möta väljare, svara på frågor och kanske reda ut ett och annat begrepp.

Nu är det målsnöret som gäller!

Radio- och Tv-debatter och upploppet

Vi är inne på upploppet och nu rinner dagarna iväg med en sådan fart att det är svårt att hinna notera allt som händer.

En intensiv onsdag innehöll slutdebatt i Radio Kronoberg och därefter intervju i Kanal 10 på kvällen. Efter alla tuffa och konfrontativa debatter som präglat de sista veckorna var det verkligen roligt att få sitta ner i Kanal 10:s soffa och samtala tillsammans med mina vänner Annelie Enochson och Roland Utbult – varsamt vägledda av Börje Claesson. Det blev 90 minuters personligt samtal som handlade om möjligheter och utmaningar som möter oss som kristna riksdagsledamöter, våra drömmar, tankar och visioner.
Gårdagen innehöll debatt mot Carina A Elgestam (s) där Rutavdragets vara eller inte vara avhandlades. Det är naturligtvis helt obegripligt hur ett s k ”arbetarparti” kan avskaffa en reform som uppenbarligen har gett drygt 11 000 jobb? Deras argumentation är både svag och bräcklig och jag är inte ens säker på att de själva tror på sina egna argument.

I gårdagens partiledardebatt fick vi se Göran Hägglund i högform. Roligt! Det borde framstå för varje aktiv tittare vad det här valet handlar om nämligen skillnaden mellan de rödgröna och alliansen. Mot arbete, ansvarstagande, framtidstro välfärdssatsningar och mer av frihet för den enskilde står skattehöjningar, ansvarslöshet, ofrihet och fromma förhoppningar. En röst på Alliansen är en solklar röst för stabilitet och handlingskraft och, med ett eget majoritetsstöd i sikte, också ett värn mot en svår parlamentarisk situation som kan uppstå med konsekvenser för ekonomi och stabilitet.
Men det räcker inte med alliansseger. Det spelar en oerhört stor roll vilket Alliansparti som får rösten. det är vår uppgift att nu visa att Sveriges regering behöver ett starkt kristdemokratiskt inslag för att åstadkomma ett mänskligare Sverige.
Vi har visat att vi är handlingskraftiga: vårdnadsbidraget införande, fastighetsskattens avskaffande och skattesänkningar för pensionärer är vår förtjänst, liksom stora satsningar på vård och omsorg. Utan oss hade det heller inte blivit något förslag i valmanifestet om avdragsrätt för gåvor till idella organisationer med verksamhet bland behövande.
Det är också uppenbart att Kristdemokraternas röst behövs för familjernas frihet, det civila samhällets möjligheter, små- och familjeföretagens villkor, en generös politik gentemot fattiga, flyende och förtryckta, allas möjlighet till en plats på arbetsmarknaden utifrån sina egna förutsättningar, och stora satsningar för en värdig vård och omsorg. Och mycket mer.
Expressen har fina rubriker idag om vår positiva trend och att alliansens framgångar hänger samman med vårt partis. Klok analys!

Politik och etik hänger ihop

Idag skriver Göran Hägglund på DN debatt om det som bildar grunden inom politiken för oss kristdemokrater. Han konstaterar att "politik och etik hänger ihop" och utvecklar sedan frågan kring de gooda gemenskaperna som skapar trygghet och god moral, och hur det sedan leder vidar till tillit mellan människor. Det är just där som vi hittar den felande länken nämligen att bristen på tillit alstrar otrygghet, egoism och främlingskap. I det klimatet d v s, när man upplever att värdegemenskapen har brustit, ställs plötsligt kraven på att politik ska ställa allt till rätta börjar höras.

Det är av just den anledningen som vi kristdemokrater värnar det civila samhället. När de goda gemenskaperna, med familjen som den viktigaste, fungerar som bäst bildar de nämligen en värderingarnas vall mot den ständigt trängande lag- och regleringsströmmen. Utan etik – en massproduktion av lagar.

Alla allianspartier definierar sin grundläggande uppgift i politiken, och vår är att vara den envisa rösten för de värden som finns bortom materialismen, för det genuint mänskliga i tillvaron: För relationer, för solidaritet, för plikt och ansvar, för trygghet, generositet, hederlighet och anständighet.
Det är när vi lämnar misstänksamhetens, förbudens och politiseringens land som vi ser det fria och trygga Sverige avteckna sig. Det är den kristdemokratiska vision som vi håller framför oss när vi arbetar med program och tabeller. Kanske inte exakt den Lewin har ritat upp, men likväl. (Läs hela artikeln här)

Kristdemokraterna behövs mer än någonsin!

Idag har det varit Alliansdag – i Sverige och naturligtvis även i Växjö! Det är roligt att träffas, att understryka enheten och visa på kraften i vår gemensamma politik. I Växjö gick vi tillsammans från Alliansvalstuga till Alliansvalstuga och lyfte varandras politik genom gemensamma appeller. Min vän och riksdagskollega Anna Tenje – M (kollega fram till valet eftersom hon nu väljer att lämna rikspolitiken för den kommunala arenan) höll ett brandtal om kristdemokraternas betydelse för Alliansen som värmde långt in i hjärtat. Tack Anna!

Även om vi idag har ett alliansfokus kring flera av kampanjaktiviterarna så måste jag understryka att det inte räcker med att alliansen kan återvinna regeringsmakten. Det spelar en stor, för att inte säga avgörande roll, att kristdemokraterna får ett betydande inflytande i en alliansregering. Ett inflytande som kommer av att vi får väljarnas förtroende på valdagen.
Utan oss - vem står för familjens betydelse och föräldrarnas rätt till mer tid med sina barn? Vem ser till värdet av gemenskap, av idealitet och samhörighet i föreningar, församlingar och organisationer? Vem ser till värdet av små- och familjeföretag och vad de behöver? Vem står för principen om människovärdet och är garanten mot aktiv dödshjälp?
Utan oss - Vem ser till att staten inte klampar in på familjernas och det civila samhällets frihet? Vem står för att människor med olika förutsättningar ska kunna ha en plats på arbetsmarknaden? Vem ser att skattesänkningar inte bara är en åtgärd för fler jobb, utan ger frihet til människor? Vem står för verklig mångfald på skolans, barnomsorgens och vårdens områden?
Utan oss - vem står upp för de fattiga och de flyende som behöver vår hjälp? Vem har en etisk kompass när nya och svåra frågor dyker upp på den politiska arenan? Vem har förmågan att se andra värden i tillvaron än de materiella?
Sverige behöver en stark kristdemokratisk röst om vi ska kunna få ett mänskligare Sverige.

Rut - vita, viktiga jobb!

Den är svårt att överskatta Rotavdragets betydelse för många, många människor. Talet om att Rut- avdraget bara utnyttjas av en rik elit är bara politisk populism. Verkligheten beskriver någonting helt annat nämligen hur svarta jobb blir vita och unga barnfamiljer kan få hjälp med att få livets alla delar att gå ihop. Äldre människor kan plötsligt få den praktiska hjälp med städning och trädgårdsskötsel som gör det möjligt för dem att bo kvar hemma - lite längre. Hur man kan negligera betydelsen av att de här jobben skall vara fottsatt vita är svårt att förstå. Rut-avdragets införande är en verklig jämnställdhetsreform - i tiden!
(Se filmen om Rut)

Frågorna är många - svaren är få!

En rolig och innehållsrik helg går mot sitt slut.
Gårdagen innehåll både invigning av friskolornas dag i Växjö och tal på Sävjös familjedag. Andreas Carlsson (fjärde namnet på Kristdemokraternas Jönköpingslistan) gjorde mig sällskap och vi framförde vår politik i trivsam dialogform.

I kväll är det dags för Lars Ohly att möta väljarna genom SvT:s utfrågning. Det är onekligen en hel del frågor som fortfarande är obesvarade i oppositionens gemensamma valmanifest. Vill de höja skatten för löntagare – mer än de redan har föreslagit? Vem skall betala förmögenhetsskatten och hur ser vänsterpartiernas familjepolitik ut? 22 augusti sa exempelvis Sahlin att ”Vi kommer att röra oss mot flera pappamånader” i den rödgröna politiken. Lars Ohly konstaterade strax efteråt, i strid med S-ledningens besked, att det skulle vara orimligt att utesluta att en rödgrön regering ändå kommer att införa en utökad kvotering.
Det är möjligt att kvällens utfrågning kommer att räta ut den sista ansamlingen av frågetecken. Jag är emellertid tveksam.
Frågorna är många – svaren är få - och mycket tyder på att obekväma svar på alla de frågor där den gemensamma politiken lyser med sin frånvaro hos oppositionen kommer att förbli obesvarade.

Maria Larsson besöker Erikshjälpen i Växjö!

Idag skriver jag och Sören Andersson (ordförande för Erikshjälpens Second Hand i Växjö) en artikel om vikten av att införa avdragsrätt för ideella organisationer.
Kristdemokraterna har sedan länge kämpat för att det införs en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. I valrörelsen 2006 gav Alliansen ett löfte om att utreda införandet av avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. När nu Alliansens valmanifest presenterats visar det sig att vår politik äntligen blir verklighet. Om ekonomin tillåter införs under kommande mandatperiod en skattereduktion för gåvor till ideella organisationer. Skattereduktionen införs för gåvor till stiftelser, ideella föreningar och registrerade trossamfund som helt eller delvis bedriver hjälpverksamhet bland behövande i Sverige eller utlandet.
I Sverige är stödet till ideella verksamheter mycket starkt. Oavsett om det gäller föreningsliv, internationella hjälpinsatser eller socialt arbete. Samtidigt är Sverige det enda land i EU där medborgare och/eller företag inte har möjlighet att göra avdrag för sina gåvor till ideell verksamhet. Genom att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer ändrar vi på det.
Den utredning som tillsattes på Kristdemokraternas initiativ 2008 för att undersöka hur de svenska skattereglerna skulle kunna utformas för att införa en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer kom fram till att en sådan avdragsrätt skulle öka gåvorna med 800 miljoner kronor per år. Statens kostnad skulle endast bli 650 miljoner kronor. Utredningen var begränsad till resultaten för en avdragsrätt som omfattar gåvor till hjälpverksamhet, men ger en ändå en fingervisning om hur avdragsrätt för gåvor kan stimulera givandet. Det är viktigt att påpeka att de minskade skatteintäkterna inte är pengar som går upp i rök, istället innebär detta en omfördelning från offentlig sektor till det civila samhället.
För Erikshjälpen skulle exempelvis ett gåvoavdrag kunna innebära att de som hjälporganisation skulle få möjlighet att bygga fler skolor med vattenrening i små isolerade indianbyar längs med Amazonasfloden. Det skulle kunna göra det möjligt för de att fortsätta med vårt projekt i Mozambique där de satsat på solenergi. Genom investeringar i solpaneler på skoltaken får skolor ström till lampor vilket i sin tur möjliggör undervisning på kvällstid.
Det är angeläget att det offentliga inte omöjliggör eller försvårar för den ideella sektorn att växa genom lagstiftning och beskattning, utan tvärtom underlättar och uppmuntrar. Samhället är så mycket mer än staten. Det är föreningarna, idrottsklubbarna, kyrkorna och hjälporganisationerna som utgör det civila samhället som bygger och är kittet i Sverige. Det offentliga måste uppmuntra sådant engagemang och inte konkurrera ut det. Genom löftet om att införa avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer stärks det civila samhället och uppmuntrar människors engagemang och ansvarstagande för varandra.

För att understryka vikten av den här frågan kommer Maria Larsson idag att besöka Erikshjälpen under sitt besök här i Växjö. Vi vill verkligen visa att vi menar allvar med att den här frågan måste lösas.

Ett mänskligare Sverige dimper ner i bevlådan!

I dag får landets alla 4,4 miljoner hushåll våra valsedlar i sina brevlådor tillsammans med information om vår politik. Ett mänskligare Sverige sprids nu ut över landet!

I går var jag inbjuden till två debatter. På Kronobergs folkhögskola fick vi möta elever och bland annat debattera ungdomsarbetslösheten och andra frågor som berör ungdomar – på väg ut i livet. Jag hoppas att alternativen framstod ganska klart. Det är svårt att tänka sig att ungdomsarbetslösheten skulle minska med en rödgrön politik som gör det dyrare och svårare att anställa unga. Vänsterkoalitionens representanter talade också helst om drömmar och visioner och berättade att de gärna skulle se att friåret återinfördes. Tyvärr så hade de glömt att stämma av det med sin partiledning som verkar snarast besvärad när det frågan kommer på tal. Än en gång fick vi bekräftat att vänsterblockets politik alltför ofta handlar om visioner och önsketänkande, alltför ofta utan kontakt med verkligheten.

Det ljusnar allt mer på arbetsmarknaden. När krisen är över och ekonomin vänder uppåt får allt fler människor ett arbete att gå till. Där man har en uppgift, arbetskamrater och får känna att man tillhör en gemenskap. Tyvärr gäller detta inte alla i vårt samhälle. En grupp som under många år har varit utanför arbetsmarknaden i allt för stor utsträckning är personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Ett av våra starkaste vallöften handlar om att kommuner, landsting och statliga myndigheter och bolag ska anställa 10 000 personer med funktionsnedsättning. För oss kristdemokrater är signalen till den offentliga sektorn att anställa fler personer med funktionsnedsättning också ett viktigt steg mot ett Mänskligare Sverige!

Hägglund i Svt och rödgrönt valmanifest!

Idag är vi stolta över Göran Hägglunds insats i SvT´s utfrågning i går! Lena Melin på Aftonbladet ger honom 4+ och skriver att ”den som funderade på att rösta på kd tvekar nog inte längre”. Jag har (nästan) alltid tyckt att den där Melin verkar vara en klok och balanserad kvinna och den här gången är hennes analys exceptionellt genomtänkt!

Igår kom så äntligen de rödgrönas valmanifest. Lite sent kanske en och annan tycker, men det är möjligt att de anser att 19 dagar är fullt tillräckligt för att hinna presentera sin politik för väljarna.
Det är emellertid häpnadsväckande att de rödgröna nu presenterar sitt valmanifest helt utan att ge något besked till föräldrarna om kvoteringen av föräldraförsäkringen. Sveriges föräldrar har just ingen aning om hur de kommer att tvingas in i en vänsterpartistisk fyrkantig likatvångsdelning vid ett eventuellt rödgrönt styre. Mona Sahlin gav inget rakt svar på frågan om de rödgröna enats kring föräldraförsäkringen.
Vänsterpartiet har ju tidigare sagt att man vill att dagarna ska delas lika mellan föräldrarna och Miljöpartiet vill att föräldrarna ska få en tredjedel var. På direkt fråga om man inte kunnat enas kring denna fråga svarade Sahlin mycket undvikande. Med 19 dagar kvar till valet saknas alltså ännu svar från de rödgröna på en mycket viktig fråga.
Skillnaden mellan politiken blir tydligare och tydligare. Vi Kristdemokrater är övertygade om att
föräldrar vet bättre än politiker. 8 av 10 säger också nej till tvångsdelad föräldraförsäkring. För oss har politiken sina gränser. Vi vill ge familjerna mer makt och mer frihet. Därför är det självklart för oss att säga vi nej till tvångsdelning. Vi vet att alla tre oppositionspartierna vill använda föräldraförsäkringen föra att styra föräldrarnas uttag av föräldradagar. De vill inte låta föräldrarna bestämma själva. Men hur? I det valmanifest som de rödgröna presenterade i går finns inga besked.
Vi har en helt annan utgångspunkt och därfrö vill vi också ha en mer generös och flexibel föräldraförsäkring med ökade möjligheter för båda föräldrarna att vara föräldralediga samtidigt. Alliansen är också helt överens om att vårdnadsbidraget ska göras mer flexibelt

De rödgrönas otydliga besked hur de vill använda föräldraförsäkringen för att styra familjerna står mot våra förslag för ökad valfrihet för barnfamiljerna. Det måste väljarna få veta!

Radio Kronoberg och möte med åkeriägare!

Strax före kl 7, i morse,anlände journalisten Per Brolléus från Radio Kronoberg hem till oss. Ett frukostmöte i direktsänd radio var inbokat. Ett roligt initiativ!
Jag uppskattar särskilt möjligheten att (nästan) få tala till punkt!
Även om Per såg som sin uppgift att försöka pressa ur mig konstiga svar i en del märkliga frågor så ger den här typen av samtal betydligt större möjlighet att få utveckla vår politik lite mer, till skillnad från ”vanliga valdebatter” där svåra och mycket komplicerade frågor skall besvaras på några få sekunder. Självklart hade jag önskat att jag slapp svara på frågan om ”homofobi” vid varje intervjutillfälle, men det är förmodligen för mycket begärt. Det är emellertid märkligt att behöva bli anklagad för att vara ”homofob” (ett ord som för övrigt inte ens existerar) bara för att vi inte ville ändra äktenskapslagstiftningen. Jag har aldrig hört att någon blivit anklagad för att ”miljöfobi” för att man inte vill ändra miljölagstiftningen eller att ha ”familjefobi” för att man inte vill bilda familj. Ordet ”homofob” är både missbrukat och snedvridet och antyder en fobi som vi Kristdemokrater aldrig har gett uttryck för, men visst var det en rolig och lite annorlunda intervju i SR och vi hann fördjupa oss i Prästgårdens arkitektur, vilka landskap det finns i norra Sverige och religionens roll för vårt samhälle i allmänhet och världen i synnerhet, innan Per satte sig i bilen och återvände till studion. (Här kan du lyssna på hela programmet.)
Efter ”frukostmötet” var det dags att packa bilen och bege sig till Strömsnäsbruk. Där väntade kollegorna Bengt Germundsson (kommunalråd) och Lars Gustafsson (riksdagsledamot). Besök hos några åkeriföretag i Strömsnäsbruk stod på dagordningen. Oron för de rödgrönas skattechock är verkligen stor – om de skulle vinna valet. Höjd kilometerskatt och höjd dieselskatt kommer inte bara att drabba de branschanställda. Varenda invånare i Sverige kommer att känna av ökade priser på allt som behöver transporteras – och det är nästan allting utom möjligen potatisen du odlar i köksträdgården. Det är konstigt att inte den här frågan har fått större medial uppmärksamhet – speciellt ute på den svenska landsbygden. Oron över en befarad skattechock delar transportsektorn med hela skogsnäringen som bestämt avvisar förslaget om kilometerskatt, eftersom det missgynnar företag och hela den svenska landsbygden. Skogsindustrierna räknar med en ålig merkostnad på ca 700 miljoner per år på grund av införd km-skatt. Det är kostnader som riskerar att behöva hämtas hem i form av uppsägningar och högre konsumentpriser. Enligt myndigheten Trafikanalys’ egna beräkningar skulle en km-skatt på 2 kr ge en genomsnittskostnad på 102.336 kr/lastbil och år. Räknar man bara långtransporterna kommer man upp i en kostnad på 216.000 kr/år. Ett litet åkeri skulle då få en merkostnad på 170.000 kr/år. En vinstmarginal som naturligtvis inte finns i dagsläget. Men, än finns det tid att stoppa den rödgröna skattechocken!
Det är upp till svenska folket att avgöra om det är en bra väg att vandra - den 19 september!

Mats Odell på besök i Växjö!

I går hade vi ministerbesök. Vår egen kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell besökte Växjö där vi fick möjlighet att träffa oroliga företrädare för åkeriföretagen i länet. Vi träffades på Samuelssons åkeri tillsammans med 3 andra åkeriägare ( Brunskogs åkeri, Edbergs åkeri och Skogströms åkeri) som sammanlagt hade ca 300 anställda i Kronoberg. Dessutom fanns en representant från Södra också på plats. En lyhörd minister fick redovisningar från oroliga åkeriägare som underströk de förödande konsekvenserna av införandet av en röd-grön km-skatt. Åkerinäringen är redan en lågmarginalbransch och ett införande av den här typen av urskiljningslös straffbeskattning på en enskild bransch skulle naturligtvis få förödande konsekvenser. Någon måste betala priset och eftersom marginalerna inte finns inom näringen så återstår alltså bara dramatiska prisökningar på i stort sett allt – för alla!

Efter mötet med åkeriägarna var det dags för debatt mellan Mats och Tomas Eneroth i Radio Kronoberg och sedan väntade ett besök i vår kultförklarade valstuga och en kopp kaffe. Mats bekräftade än en gång att Kristdemokratiska ministrar är sociala och urtrevliga.

Debatt på Storgatan

En innehållsrik helg är nu avslutad och en ny och innehållsrik vecka väntar!
Lördagens debatt om socialförsäkringssystemet som ordnades av Smålandsposten på gågatan var en intressant upplevelse.
En kort summering skulle kunna vara att oppositionen i vanlig ordning föredrar att kritisera vår politik framför att berätta vad deras egna förslag handlar om. Vänsterparitets Anders Mårtensson tycks ha fått det mesta om bakfoten när han påstod att vi Kristdemokrater inte tänker ta ansvar för de svaga i samhället. Efter ett tag förstod jag att han syftade på att vi vill ”sätta gränser” för hur mycket politiken skall gå in och styra och ställa. En politik som innebär att man inte går in och justerar i människors vardag – om de inte vill – är enligt kommunisterna en oansvarlig politik. Bekräftar med råge kommunisternas syn på att ”staten skall bestämma allt och styra upp människors liv. Egna beslut och individuella lösningar kan aldrig bli bra”. Vi Kristdemokrater har liksom en lite mer positiv syn på människors förmåga att fatta egna kloka beslut om sina egna liv. Skillnaden kan inte bli tydligare än så.
Socialdemokraternas Lotta Svanberg hade en lite mer pragmatisk syn på sjukförsäkringen. Hon erkände utan omsvep att ”jag kan inte så mycket om det här”. Det enda hon med säkerhet visste var att hon var emot alla förändringar som regeringen har gjort på sjukförsäkringsområdet.
Man borde naturligtvis inte bli förvånad, men jag kunde inte låta bli att ”höja på ögonbrynen”.
Möjligen kan man tycka att det socialdemokratiska kommunalrådet i Växjö skulle ha en något högre ambitionsnivå i sin argumentation?

S måste byta både politik eller valaffisch!

Egentligen borde man inte bli förvånad för det bekräftar ju bara vad vi alla vet. Det är inte bara politiken som är gammal och förlegad – valaffischerna är också inaktuella. Socialdemokraterna måste trycka om sina valaffischer och spela in en ny reklamfilm. Dagens arbetslöshetssiffror från SCB visar nämligen att såväl den totala arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten är betydligt lägre än vad som uppges på Socialdemokraternas valaffischer. Budskapet är helt enkelt både förlegat och falskt.

På valaffischerna kan vi läsa att vi Sverige har 466 000 personer som är arbetslösa idag. Sanningen är att i juli i år var 415 000 personer arbetslösa. I Socialdemokraternas reklamfilm som rullat under några dagar får vi veta att 207 000 ungdomar ”vill ingenting hellre än att rycka in”. Om vi än en gång granskar SCB:s statistik så kan vi se att den verkliga siffran för juli var 157 000 ungdomar. Då skall man dessutom komma ihåg att en stor del av dessa arbetslösa ungdomar är heltidsstudenter.

Det är begripligt att hela vänsterkoalitionen känner frustration över att antalet arbetslösa stadigt sjunker eller med andra ord att regeringens arbetsmarknadspolitik fungerar. Sedan socialdemokraterna tryckte sina valaffischer har arbetslösheten gått ner med över en procentenhet. Antalet arbetslösa ungdomar har, under samma period, minskat med nästan en fjärdedel. Hederligheten bord ändå kräva att budskapen som förmedlas på valaffischerna från ett av våra större politiska partier skall överensstämma med sanningen. En skillnad med
100 000 personer mellan vad man påstår och vad som är fakta kan knappast betraktas som marginell felräkning.

Självklart är vi inte nöjda utan vill fortsätta och göra satsningar för att minska arbetslösheten. Vi vill göra det lättare och billigare att anställa, öka antalet jobbcoacher och sänka tjänstemomsen för restauranger. Vill vänsterkoalitionen ha synpunkter på det arbetet så har de naturligtvis sin fulla frihet till det, men kritiken bör väl ändå grunda sig på fakta. Rätt skall vara rätt – även för vänsterkartellen.

45 minuter mellan Växjö och Kalmar!

Gårdagen bjöd på tågresa hela vägen från Växjö till Emmaboda. Där strålade vi kristdemokratiska riksdagsledamöter/kandidater från de tre länen Kronoberg (jag), Kalmar (Anders Andersson) och Blekinge (Inga-Lill Siggelsten Blum) – i gott sällskap av gruppledarna från Nybro, Kalmar och Emmaboda. Fokus var på infrastruktur, lokala satsningar och regeringens utökade anslag.
Pengarna behövs verkligen och det är inte en dag för tidigt.
Vi som använder många timmar i veckan på tåg vet att nyckfullheten är en del av tillvaron när man åker tåg.
Att åka på ”tvärsan” i Sverige är inte heller det allra lättaste.
När nu Kalmar och Växjö har fått sitt gemensamma skötebarn – Linnnéuniversitetet – så är det ju också en fördel om det går att åka mellan de två delarna av det nu sammanslagna universitetet.
En och annan student och en och annan lärare har ganska stora och akuta behov av att ta sig mellan våra två städer. Konkret vill vi både utöka antalet avgångar och minska restiden mellan Växjö och Kalmar. Målet = 45 minuter mellan Växjö-Kalmar och 1 tim mellan Kalmar-Alvesta.

Det är varken orimligt eller orealistiskt.
Men, som sagt, vi Kristdemokrater gillar ju att ha örat mot marken. Vi har lyssnat, vi har hört och nu agerar vi. Regeringens pengar är mycket välkomna och vi vill sätta frågan på agendan.
En utbyggnad av tåg och lokaltrafiken är en förutsättning för en fortsatt god utveckling. Ett faktum är nämligen att även vi som bor utanför ”tullarna” har vissa behov av att flytta på oss – en bit ifrån den egna gårdsplanen

Trägen vinner - sänkt skatt för pensionärer!

Äntligen har de lyssnat och nu har vi fått gehör för våra krav bland våra allianskollegor. Att frågan om skattesänkning för pensionärerna har varit ett krav som vi Kristdemokrater har drivit vid de senaste budgetförhandlingarna har kanske inte varit känt för den breda allmänheten. För oss har det emellertid inte varit någon tvekan var våra prioriteringar har legat. Men, vi gillar inte att gråta över spilld mjölk och jag kan bara känna glädje över att våra krav äntligen har landat på finansdepartementet - också!
Mer pengar till pensionärerna innebär att Sveriges pensionärer skall få ytterligare skattelättnade. I ett första skarpt steg 2011 vill vi förstärka det förhöjda grundavdraget med 2,5 miljarder kronor – utöver vårt tidigare förslag om 5 miljarder. Om ekonomin tillåter öppnar vi sedan också för ett andra steg på 2,3 miljarder kronor. Med de redan genomförda stegen innebär detta en skattesänkning på 7.070 kr per år för en garantipensionär och 10.194 kr för en pensionär med 200.000 kr i pension.
Jag är övertygad om att vi nu kommer att få en överbudspolitik från vänstersidan där de med all säkerhet kommer att lova tunnt och bjuda över alla våra förslag. Frågan är då bara vem som är mest trovärdig när det gäller skattesänkning - Vänsterkoalitionen som lovar skattesänkningar när de sitter i oppositionen och sedan aldrig genomför det i majoritet eller Alliansen som inte bara lovar utan också genomför.
En historisk inventering av vad vi, i praktiken, har levererat när det gäller antalet genomförda skattesänkningar för BÅDE löntagare och pensionärer är uppfriskande läsning. (Läs om Alliansens partiledares löfte till pensionärerna)

Budget, balans och lite annat!

Igår var det dags för finansen att berätta hur det står till med den svenska ekonomin.
Enligt finansdepartementets prognos så går det bra för svensk ekonomi. Tillväxten är bland de högsta i europa och arbetslösheten sjunker snabbare än vad tidigare prognoser visat. Men vi har en regering som inte tar ut någonting i förväg, som inte tar ut några svängar utan att vara helt säker på underlaget och som inte gör några satsningar - bara för att det är valrörelse! Det är nämligen för tidigt att blåsa "faran över". Det gäller alltså att även fortsättningsvis föra en klok och balanserad ekonomisk politik.
Oppositionen verkar emellertid inte tycka att det är så viktigt med balans och eftertänksamhet. Spenderbyxorna dras omedelbart på och det gäller att göra av med varje litet överskott som kommer inom synhåll.

Det är naturligtvis upp till varje väljare att göra en bedömning och utvärdering av regeringens hantering av finanskrisen. Ekonomer över hela världen verkar i alla fall vara rörande överens om att Sverige måste placeras överst på "pallen" i en jämförelse mellan vilka länder som har klarat sig igenom finanskrisen bäst och mest oskadd. Lite stolt känner vi oss nog också över att vi - trots den här historiska finanskrisen - har lyckats satsa på kvaliteten i välfärden. När andra länder har dragit ner, höjt skatterna, minskat på välfärden och ökat pensionsåldern har vi lyckats halvera köerna inom sjukvården, ökat antalet särskilda boenden för äldre och sänkt skatten för pensionärerna (något som tidigare vänsterregering inte lyckades med trots en historisk högkonjungtur.)
Men vi är naturligtvis inte nöjda. Det kan alltid bli bättre och nu går vi vidare.Vi ska fortsätt korta köerna. Målet är en sjukvård utan köer och att ett akutbesök inte ska behöva ta mer än 4 timmar. Alla äldre i Sverige ska ha rätt att välja var de vill bo och vem som hjälper dem hemma genom att fritt val erbjuds i kommuner, landsting och regioner. Vi ska fortsätt sänka inkomstskatten för pensionärer.

Sverige skall bli mänskligare och det är vi som är garanten för att vi kommer att fortsätta att gå på den inslagna vägen.

Kristdemokraterna gör skillnad!

Det är uppenbart att paniken börjar sprida sig i sosse-lägret. Häromdagen gjorden den gamle S-politikern Ebbe Johansson från Ingelstad, sitt bästa att misskreditera oss Kristdemokrater, i svepande och oprecisa formuleringar i vår lokaltidning (smp). Det går inte att komma ifrån en desperat känsla i hela sosse-hörnet. Det är dessutom ganska svårt att ta den här typen av märkliga påhopp på allvar, även om exempelvis LO:s inledning av valrörelsen understryker att smutskastning kommer att bli en del av valrörelsen. Det är också uppenbart att Johansson inte har haft några problem att ta till sig budskapet om att alla medel är tillåtna och sanningen behöver man inte vara så noga med.

Anklagerserna om att vi inte har gjort någonting under den här mandatperioden får onekligen ett löjes skimmer över sig om man börjar jämföra det med verkligheten. Det är mycket möjligt att Johansson inte tycker att det gör någon skillnad att vi bland annat har minskat köerna inom landstingen mycket kraftigt, gjort en historisk satsning på psykiatrin i Sverige, genomfört en patientsäkerhetslag, beslutat om lagstadgad rätt för stöd till anhöriga, minskat skatten för både pensionärer och löntagare, beslutat om 40 miljoner i en särskild satsning mot mobbning i skolan, kommer att införa både en civilkuragelag liksom en värdekommission som syftar till fördjupat samtal kring etik, människosyn, hederlighet och personligt ansvar. För oss är i alla fall allt detta ett tydligt kvitto på att vi har gjort Sverige lite mänskligare.

På våra valaffischer står det att vi skall arbeta för ett mänskligare Sverige. Vi har definitivt påbörjat det arbetet, men visst finns det fortfarande mycket kvar att göra. Äldreomsorgen måste bli bättre och inrymma mera valfrihet. Människovärdet vårdas och trygghet återskapas. Vårdköerna måste bort helt och patientsäkerheten öka. Våra trygghetssystem måste förbättras med fokus på att flera ska komma tillbaka till arbetslivet i stället för att som tidigare lämnas i utanförskap utan åtgärd och rehabilitering. Dessutom vill vi sätta en gräns för politikers inblandning i människors privatliv. Politiken skall ta ansvar, men måste ha sina gränser. Vi är stolta, men inte nöjda! Vi har tagit flera steg i rätt riktning, men det finns mycket som återstår och vi vill gå vidare med det arbetet. Mot ett friare, mänskligare och tryggare Sverige! Det är riktigt roligt att få vara en del i det arbetet.

Näringsministern och graviditetspengen

I går svarade Maud Olofsson på väljares frågor i Ring P1. En av frågorna berörde problemet med att många gravida kvinnor inte vill ta ut föräldraledighet i förskott fast de är trötta och behöver vila i slutet av graviditeten. Maud Olofssons svar var att Alliansen inte har någon politik för att komma till rätta med det problemet. Det stämmer inte alls.
Vi Kristdemokrater har länge sagt att vi borde införa en så kallad graviditetspeng under den sista månaden i graviditeten. Ingen ska behöva hänvisas till att ta ut föräldrapenning före barnets födsel. De pengarna behövs så väl efter förlossningen. Frågan om sjukskrivningar av gravida återkommer ständigt i debatten och bedömningarna har varit problematiska för läkare. När och på vilka grunder skall man kunna bli sjukskriven i slutet av graviditeten. Samtidigt finns det rekommendationer från såväl försäkringskassan som barnmorskor om att gravida bör ta det lite lugnare i slutet av graviditeten.
För oss Kristdemokrater står människors och familjers välmående högt upp på den politiska dagordningen och är inte en fråga som vi anser oviktig eller obetydlig. En graviditetspeng skulle innebära att gravida kvinnor skulle kunna få en lugnare tid före förlossningen och därmed också bättre möjlighet att förbereda sig inför den nya livssituation som ett litet barn innebär.
Jag kan bara beklaga att vår näringsminister inte känner till vårt förslag om graviditetspeng. Men okunskap kan naturligtvis fortfarande bytas mot kunskap för en fråga som berör så många kvinnor i Sverige kan ju knappast förpassas till något oviktigt hörn av den politiska spelplanen.

En bräcklig röd tråd

Här gäller det att hålla i sig om man skall hänga med i svängarna.

I måndags förde sossarnas Carin Jämtin fram förslaget om ”butlerliknande tjänster” i Stockholms tunnelbanor. Smuts och matkassar skall nu administreras av lokaltrafiken för att du ska ”få tid att älska och skratta” är det tänkt! Möjligen kan en och annan stockholmare känna en viss tveksamhet inför förslaget med tanke på tidigare erfarenheter från SL:s förmåga att sköta tidtabeller.
Men tankarna går också osökt till den socialdemokratiska helheten. Är det här det bästa som de kan prestera?
Med tanke på den infernaliska motviljan mot Rut-avdrag och hushållsnära tjänster som hela vänsterkoalitionen har gett uttryck för så blir det också lite extra svårt att hänga med i svängarna. Vad är det som gör att ”butlertjänster” (som administreras av stockholms lokaltrafik) är jättebra och hushållsnära tjänster (som utförs av små privata företag) är jättedåliga? För att förstärka bilden av ett visionslöst parti utan idéer som kan vill till listan med kreativa förslag lägga lanseringen av sossarnas egenproducerade barnbok ”När doktorn kom hem till Max” och ”könsneutrala” toaletter. Tala om offensiv politik från det största partiets företrädare från vänsterkoalitionen i Sveriges största stad!

Den röda tråden känns både suddig, otydlig och riktigt tunn och bräcklig.

Valstugan invigd

Officiell invigning av vår valstuga har idag skett – med pompa och ståt och ministerbesök.
Maria Larsson vevade upp taket (i stället för att klippa bandet!), invigningstalade och förklarade därmed valrörelsen i Kronobergs län definitivt öppnad!
Det är alltid roligt att stå i valstugan. Det resulterar alltid i möten med nya människor, samtal och nya kloka infallsvinklar. Det är naturligtvis en ovärderlig tillgång för oss förtroendevalda. Om vi inte har en fot väl förankrad i folkdjupen så finns det inte en chans för oss att kunna fatta kloka beslut i sammanträdesrummen.

Om några timmar är det dags för debatt anordnad av ”Företagarna” på Palladium i Växjö.
I vanlig ordning skall oppositionen möte alliansen. Man kan naturligtvis fundera mycket över hur de tre vänsterpartierna har tänkt utforma en gemensam företagspolitik. Med miljöpartiets transportfientliga inställning och Ohlys företagsfientliga inställning blir det en utmaning för Sahlin att försöka hitta de gemensamma nämnarna. Frågan är har man har tänkt att lösa de små glesbygdsföretagens behov av transporter eller vänsterpartiets krav på att avskaffa vinsterna inom företag - eftersom vinster tydligen är samhällsfarliga! Man upphör aldrig att förundras. Kvälles debatt kommer förmodligen inte att räta ut de stora frågetecknen, men man vet aldrig.

Jag återkommer med en objektiv summering!

Bevara oss från klåfingriga politiker!

”Det handlar om klass och kön, inte om klåfingriga politiker”, skriver Carina Adolfsson Elgestam i sin replik till mig i Smålandsposten. I nästa andetag får vi veta att socialdemokrater minsann förespråkar valfrihet - men inte vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng! Martin Edberg (S) tillgriper också det välkända knepet att tillskriva mig åsikter som jag aldrig har gett uttryck för, då han påstår att jag förespråkar en förlegad syn på mannens och kvinnans roll i familjelivet. Vi känner så väl igen det! Både Elgestam och Edberg bekräftar själva bilden av klåfingriga politiker vars idéer om klass och kön ska anpassas till verkligheten. Om inte föräldrar gör de politiskt korrekta valen och delar föräldraförsäkringen lika ska de helt enkelt tvingas till det. Oavsett hur deras unika livssituation ser ut. Oavsett om det innebär att någon av föräldrarnas föräldradagar brinner inne. Oavsett om det i praktiken leder till att föräldrarna spenderar färre dagar med sitt barn. Det här är klassisk socialdemokratisk ”valfrihet”! Elgestam bekräftar med råge socialdemokratisk brist på förmåga att se unika invidiver med unika behov. Det är en absurd familjepolitik. (Läs hela artikeln här)
Bevara oss från klåfingriga politiker!

Till ett mänskligare Sverige!

På väg från Stockholm till Småland. Gårdagen bjöd på valmanifestpresentation och ”förtitt” av våra valaffischer. Det känns riktigt, riktigt roligt.

Vid en inventering av valmanifestets 13 steg – ”Till ett mänskligare Sverige” och de 89 prioriterade vallöftena så blir man lite extra lycklig för några av de frågor som vi kommer att driva på ett särskilt tydligt sätt. Avstampet inom det familjepolitiska området som handlar om att återföra makten till föräldrarna är naturligtvis ”klockrent”. Jag blir alltid lika förundrad över att vi är det enda partiet som tydligt kan konstatera att Sverige behöver fungerande familjer för att landet skall fungera. Färre pekpinnar och större valfrihet blir då en självklar konsekvens. Några av våra förslag som vi kommer att driva handlar bl a om att vi säger:
Nej till tvångskvotering av föräldraförsäkringen.
Vill fördubbla vårdnadsbidraget och samtidigt göra det statligt.
Inkorporera Barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Frågorna kring de äldre och också en självklar och viktig del av vårt valmanifest. Där handlar det bl a om att:
Fortsätta sänka inkomstskatten för pensionärer.
Höja bostadstillägget för dem med låga pensioner.
Införa parboendegaranti inom äldreomsorgen.

Övriga frågor som jag är lite extra glad över att vi prioriterar tydligt är:
Nej, till aktiv dödshjälp.
Utveckla vården i livets slutskede.
10 000 jobb inom offentlig sektor för personer med funktionsnedsättning.
Utveckla Rot- och Rut avdraget.
Inför avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. (Läs hela valmanifestet här)

Det finns naturligtvis många, många fler kloka förslag. Men det här får bli några ”russin” som jag plockar från kakan. Jag kan emellertid garantera att jag kommer att återkomma till flera av förslagen under de kommande veckorna. Det är som sagt var valrörelse nu!

Valmanifestet och Sahlins Dolorosavandring!

Sitter på tåget på väg till Stockholm för att få en genomgång av vårt valmanifest.
Riksdagsgruppen och övriga toppkandidater kommer att gå igenom alla de 13 punkterna som skall bilda grunden för vår politik under den kommande valrörelsen.
Nu är det äntligen valrörelse och det börjar kännas – på riktigt!

Går inte att komma ifrån att flera av rubrikerna i dagens tidningar var allmänt uppmuntrande. Gårdagens opinionsundersökning underströk också en trivsam trend då vi konstaterar att Kristdemokraternas sympatisörer ökar för tredje mätningen - i följd. Gårdagens siffra på 5,7% är en trevlig bekräftelse på att vår politik börjar "landa" ute i stugorna. Men, vi har naturligtvis mycket fotarbete kvar att göra.

När jag fortsatta att läsa i dagens tidning så får vi veta att Lars Ohly vill förbjuda vinster för friskolorna – men det vill inte Sahlin och hon gör därför sitt bästa för att försöka reda ut vad som kommer att bli vänsterkoalitionens linje. Ohly å sin sida är inte nöjd med Bodström och kallar honom ”välfärdens fiende”. Jag ser naturligtvis fram emot att höra hur Sahlin skall reda ut de begreppen. Mycket tyder också på att det här knappast är sista tillfället när Sahlin kommer att behöva ”korrigera” sina oppositionskollegor! Vi är många som med spänning ser fram emot hennes kommentarer när Ohly och hans vänsterkollegor skall redogöra för den ekonomiska politik, eller än mer spännande säkerhetspolitiken, som blir oppositionens gemensamma alternativ. Det är svårt att inte hålla med Martin Thunström som på Smålandspostens ledarsida beskriver Sahlins kommande utmaningar som en trolig ”Via Dolorosa-vandring”. (

Det självklara alternativet!

Ibland blir man riktigt, riktigt glad när man läser en och annan artikel.
För några dagar sedan skrev Svenska Dagbladets förre debattredaktör Sune Olofson en ”klockren” debattartikel som förklarar varför Kristdemokraterna är det självklara alternativet för honom.

Vid fyllda 65 års ålder och nybliven pensionär bestämde han sig för att använda den nyvunna friheten till att ta ett aktivt steg och bekänna politisk färg. Han tog uppdraget på allvar och bestämde sig för att granska samtliga partiers partiprogram. Under 2,5 år satt han i sin stuga i Roslagen och plöjde de olika texterna. Han fastnade för Kristdemokraterna. Han konstaterar krasst att det inte fanns något annat parti som redovisade en så tydlig värdegrund som Kristdemokraterna. ”Inget annat parti har denna helhetssyn på människan. Människan bör inte reduceras till materialist. Livet handlar inte enbart om karriär, egendom, konsumtion och tillväxt. Partiet vågar tala om moral och etik. I Sverige är ordet moral oftast förknippat med sex och kön och Kd:s motståndare gör ofta den markeringen för att marginalisera partiet. Det finns många fördomar runt KD, men mitt intryck är att det är ett modernt parti som utvecklats och breddats positivt sedan starten 1964.”

Jag skulle kunna citera hela artikeln eftersom den är en utmärkt sammanfattning av kristdemokratisk politik. Jag skulle definitivt inte ha kunnat uttrycka det bättre själv. Förhoppningsvis är det många fler som kommer att få samma ”aha-upplevelsen” under de kommande veckorna. För det är alldeles uppenbart att det är betydligt fler som egentligen är Kristdemokrater. Förhoppningsvis vågar man göra det som Sune Olofson så föredömligt och modigt har gjort, nämligen undersöka vad partierna EGENTLIGEN står för! ( Läs hela artikeln här)

Alf Svensson - ett lysande anförande i Örebro

Igår hade vi förmånen att lyssna på vår europaparlamentariker Alf Svensson. Han höll ett strålande anförande som handlar om globaliseringens möjligheter. I svallvågorna av detta har det emellertid uppstått problem kring integritet. Ett problemområde som knappast diskuterades i det gamla bondesamhället.
Alf Svensson väjer inte för att understryka de positiva avtryck som kristendomen har gjort i hela det västerländska samhället. Värderingar av icke-materiell karaktär. Det borde nämligen vara ganska uppenbart att varken en stat eller en individ kan vara värdeneutral. Jorden är inte rund och odelbar varken när det gäller de ekonomiska och finansiella värdena. En diskussion kring gemensamma värden är i det sammanhanget alltför frånvarande. Vi behöver värderingar för att inte världen skall krackelera. Att vägra att inse att i det sammanhanget så har kristendomens inflytande i vårt samhälle banat vägen för ett mer medmänskligt samhälle är enbart blåögt.
Han konstaterar också att det finns en västerlandets feghet. Religionsfobi finns och om den leder till att gemensamma värderingar förnekas - måste de förnekas.
Frågan är om värderingar måste härledas till religion? Oavsett vad man anser om det dogmatiska systemet så är det otvivelaktigt (prof Alf Ross) så att religion spelar en mycket stor roll när vi formulerar våra värderingar. Budorden är kanske en av vår tids viktigaste kulturarv (Slas). Detta är alltså ingenting som uttalats av ivriga kristdemokrater utan understrukits av författare och akademin.
Efter andra världskriget (då kommunism, marxism och nazism hade präglat Europa) var det viktigt att luta sig mot de kristna värdena vid uppbyggandet av ”det nya” Europa. Europas ledare drevs av kristen etik som de bar med sig. De kristna värderingarna lade grunden vid uppbyggandet av ett Europa där människovärdet upprättades och respekten för olika folkslag var grundläggande.
Alf Svensson underströk, med kraft, att världens ledare inte bara borde mötas för att tala om ekonomi utan också för att tala om gemensamma värden. Enbart ett handelsavtal och ekonomi kommer inte att räcka för att hålla samman Europa. Vi måste vara tydliga med att ställa krav på mänskliga rättigheter och lika värden för alla människor. FN:s krav på mänskliga fri- och rättigheter är en självklar grund och FN borde tillåta sig att skruva upp tonläget och ställa krav på andra länder. EU: möjligheter att påverka och ställa krav skall inte heller underskattas.
Han avslutade med att ställa en öppen fråga om vad människor egentligen kommer att minnas av vårt engagemang. Självklart kan vi inte veta detta, det enda vi vet är att vårt uppdrag är att göra vårt bästa?

Riksting i Örebro

Så är vi då äntligen på plats. 750 kristdemokratiska rikstingsdelegater från hela landet.
Göran Hägglunds inledningsanförande var också något extra. Vi fick lyssna på en avslappnad och inspirerad partiledare som underströk att vi nu bara skall klara av en valrörelse innan vi träffas nästa gång – för att fira valsegern! En trivsam vision som vi inte hade några problem att ställa upp på.

Att Göran är en ”hejare” på träffsäkert bildspråk var inte någon stor nyhet för oss som har haft förmånen att lyssna på honom vid många tillfällen. Hans målande bild av oppositionens ”fotbollslag” blev också extra bejublad. Han konstaterade bland annat att fotbollslaget främst var bemannat med ”vänsterytterspelare” vilket därmed lämnade övriga delar av spelplanen mycket luftig. Den stora ansamlingen av spelare på vänsterkanten innebär också att målet lämnas vidöppet. För vår del handlar det nu bara om att rulla in bollen!

Så är då rikstinget igång. Nu ser vi fram emot förhandlingar, kloka beslut, gemenskap och inspirerande seminarium.

Barnkonventionen måste bli svensk lag

Häromdagen rapporterades om en 14-årig somalisk ung flicka som skulle utvisas från Sverige. Billströms hårdnackade inställning tydliggör vikten av att vi Kristdemokrater finns med i Alliansen. Det blir också tydligt att vårt krav på att barn skall undantas från Dublinförordningen är det enda rimliga. Det obegripliga människoöde som den här unga flickan har borde inte drabba någon. Det är svårt att inte bli både ledsen och upprörd.
Det är nu 20 år sedan Sverige – som ett av de första länderna – ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen. Barnkonventionen är historiskt unik och slår fast att varje enskilt barn har vissa bestämda rättigheter. Vi kristdemokrater anser att barnkonventionens syfte och andemening måste avspeglas bättre i våra lagar och regler, liksom i rättspraxis. Nuvarande system garanterar inte barnets rättigheter på det sätt som avsågs. Därför föreslår vi att barnkonventionen införlivas, enligt norsk modell, i svensk lagstiftning.
I vår kamp för ett mänskligare Sverige är mottagandet av flyktingar och invandrare av mycket stor vikt. När människor flyr från krig, förföljelse eller svält måste vi vara öppna för att hjälpa dem. Barn och ungdomar som kommer ensamma till Sverige befinner sig i en mycket utsatt situation. Det märks inte minst genom det faktum att många ensamkommande flyktingbarn försvinner spårlöst och riskerar att hamna i prostitution, tvångsarbete eller brottslighet. När svenska barn far illa griper de sociala myndigheterna in och när ett svenskt barn försvinner anordnas skallgångskedjor. Men dessa höga skyddskrav gäller idag inte för flyktingbarnen, vilket också FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för.
Ensamkommande flyktingbarn behöver snabbt få ett tryggt och säkert boende i Sverige. Därför vill vi att samtliga Sveriges kommuner ska vara skyldiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi kan konstatera att vi i en undersökning från SIFO får stöd för detta då 81 procent av de tillfrågade svarade att de tycker att hemkommunen bör ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Vi vill också att en god man med vårdnadsansvar ska förordnas inom 24 timmar från det att ett ensamkommande flyktingbarn har anlänt. För detta behövs det också en omfattande kampanj för att rekrytera gode män. Inget barn ska heller privatplaceras i något hem som inte genomgått en familjehemsutredning. Även om barnet säger sig känna familjen borde socialtjänsten alltid utföra samma rutin innan placering sker.
Inget barn ska riskera att sändas tillbaka till länder där deras rättigheter kränks. Tyvärr händer det idag inom EU att ensamkommande barn far illa. Sverige borde därför undanta barn från Dublinförordningens regler om att asyl ska sökas i första asylland. Sådana undantag är möjliga att göra och i ett mänskligare Sverige borde vi inte sända tillbaka barn till länder som Malta. Påtryckningar mot andra EU-länder måste göras utan att barns rättigheter riskerar att kränkas.

Äntligen - en ny skollag!

Äntligen! I går voterade vi om en ny skollag. Alliansregeringens största lagstiftningsarbete under mandatperioden har nu nått sitt slutmål. Den här veckan beslutar vi om en ny skollag som stärker elevernas rätt till trygghet, rätt till arbetsro, och rätt att nå toppen av sin förmåga. Nu får svensk skola en ny modern skollag med ökat fokus på kunskap, valfrihet och trygghet. Den nya lagen speglar dagens skolväsende med en tydligare och enklare struktur, med regler som så långt det är möjligt är gemensamma för alla skolformer och huvudmän.
Arbetet med den nya skollagen påbörjades för 10 år sedan. Men socialdemokraterna orkade inte slutföra förhandlingarna med sina samarbetspartier - miljöpartiet och vänsterpartiet. Skillnaderna var alltför stora! Istället blev det Alliansregeringen som fick genomföra detta viktiga och välbehövliga arbete. En föråldrad skollag byts äntligen ut för att ge lärarna, pedagoger och skolledare de verktyg och stöd de behöver för att utföra sitt uppdrag.
Den nuvarande skollagen är omodern, oöverskådlig och speglar inte verkligheten, inte minst när det gäller fristående skolors ställning. Den skrevs 1985 och är i stora delar en omarbetning av en lag från 60-talet. Sedan 1985 har svensk skola genomgått omfattande förändringar. Kommunalisering, målstyrning och införande av fristående skolor är bara några av de förändringar som fått omfattande betydelse inom skolområdet.

I den nya skollagen finns flera frågor som har varit extra viktiga för oss Kristdemokrater. Exempelvis stärks kraven på elevhälsovården vilket innebär att eleven, utöver skolläkare och sjuksköterska, även ska ha tillgång till psykolog och kurator. Fristående och kommunala skolor får likvärdiga villkor, lärarens befogenheter att skapa arbetsro i klassrummet förstärks, lektorer återinförs som befattning, föräldrar får ökade möjligheter att överklaga beslut och elever med särskilda behov får ökade rättigheter. Det är också glädjande att behörighetskraven skärps så att endast behöriga lärare ska kunna tillsvidareanställas. Det ger ökade förutsättningar för fler elever att nå kunskapsmålen. Ett utbildningssystem kan aldrig bli bättre än sina lärare. Den nya skollagen stärker lärarnas status och ökar rättssäkerheten för elever.
Vi vet att en av de viktigaste förutsättningarna för att få ett arbete är godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. Resultatet från skolorna här i Kronobergs län är, i en jämförelse med hela landet, ganska gott. Det är emellertid fortfarande alltför stora skillnader mellan skolor och kommunerna i länet. Den nya skollagen skapar betydligt bättre förutsättningar för stöd till elever, lärare och skolledare att klara sina uppgifter.

Skolans uppgift är att i ord och praktisk handling förse varje elev de kunskaper och grundläggande värden som är nödvändiga för att leva och verka som ansvarskännande medborgare i ett modernt samhälle. Med den nya skollagen får vi äntligen en skolpolitik som har ett tydligare fokuserar på kunskap, trygghet och arbetsro och där varje skola får betydligt större frihet att utforma sin egen verksamhet. Vi kan på detta sätt skapa en skola för framtiden. En skola som ger varje elev möjlighet att växa och utvecklas.

"Ship to Gaza" - ett propagandajippo!

Det kan knappast ha undgått någon vad som har varit/är den stora nyheten de senaste dagarna. Svenska medier skildrar, i vanlig ordning, det stora propagandaprojektet ”Ship to Gaza” på ett helt okritiskt och obalanserat sätt. Alla journalister springer – i vanlig ordning – helt okritiskt på samma bollar. Vi känner igen det från all tidigare rapportering av Israel/Palestina-konflikten. Israel är ”den onde” och Palestina är ”den gode”.
Det vore onekligen trevligt om det gick att få någon form av balans i rapporteringen.

Det är väl alldeles självklart att vi fördömer våld och övergrepp. Att Israel har använt ett onödigt övervåld verkar också uppenbart, men ingen kan påstå att våldet är oprovocerat. Jag är också förundrad över att ingen svensk journalist har bemödat sig om att exempelvis rapportera att Israel har erbjudit sig att distribuera de 10 000 ton varor som finns på båtarna – genom de säkra lastbilstransporterna som de administrerar varje dag. Att påstå att israel blockerar all införsel av varor till Gaza är därför helt enkelt inte sant. De av oss som har varit och sett den gigantiska säkerhetsapparat som administrerar de 100-tals lastbilar med bistånd som släpps in i Gaza – varje dag - har svårt att förstå mediernas beskrivning av en total blockad.

Ingen svensk journalist har heller bemödat sig om att nämna om att i enlighet med internationellt erkända avtal mellan den Israeliska regeringen och Palestinska Myndigheter är havet utanför Gazas kust under israelisk säkerhetsansvar. Utländska fartyg är alltså inte tillåtet att införas i det här området. Naturligtvis visste ”fredsaktivisterna” detta, men var finns den journalist som vågar/vill ha ett granskande förhållningssätt vid sin rapportering och nämna detta?

Hamas har staten Israels utplånande högt upp på sin agenda. En självklar rätt är varje stats rätt att försvara sin nation och sin befolkning. Egyptens stängda gräns tycks inte heller vara något problem för den samlade opinionen. Hur kommer det sig att Egypten inte vill öppna sin gräns mot Gaza och stötta sina ”bröder”?

Det är emellertid helt uppenbart att ”Ship to Gaza” måste betraktas som ett av de mer framgångsrika propagandajippona på länge. Svenska journalister brukar emellertid hänvisa till att opartiskhet och saklighet inte bara är tomma ord utan honnörsord vid deras ”okritiska” rapporteringar. Det är säkert sant – när det gäller all rapportering utom den som berör Israel/Palestina-konflikten. Då är det tydligen opartiskt att skildra en ensidig och subjektivt färgad sida av konflikten.

Utrikespolitik med vänsterkrok!

Nu har vi fått ännu lite mer på fötterna när det gäller vänsterkoalitionens utrikespolitiska ställningstagande. Har man inte varit nervös förut så skulle man kunna bli det – på riktigt – nu!

Nu har vi nämligen fått veta att om de rödgröna vinner valet – måtte vi bli förskonade – kommer de att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser. Det skulle då bland annat innebära att USA skulle ta hem 25 000 soldater från Sydkorea. Ambassadör Sture Theorin (som under åren 2006-2008 ledde den internationella kommissionen som övervakar situationen på Koreahalvön) skräder inte på orden när han krasst konstaterar att:

"Det är ett grundrecept för den som vill destabilisera Ostasien, en av världens viktigaste tillväxtregioner. Det skulle få globala konsekvenser där valutakrisen i Europa skulle vara som bleke jämfört med vad som då skulle ske i hela världsekonomin".

Det är väl inte heller en alltför kvalificerad gissning att anta att där USA drar sig tillbaka kommer andra att flytta fram sina positioner. Ryssland, Iran och Kina är exempel på länder som inte brukar dra sig för att flytta fram positionerna i andra länder.

De rödgröna borde också ta sig en funderare över vad som händer i Afghanistan om utländska trupper lämnar landet. Biståndsarbetare kommer knappast att kunna fortsätta sitt viktiga humanitära arbete. Redan idag lever många biståndsarbetare farligare än många soldater inom de fredsbevarande styrkorna. Att lämna dessa humanitära hjältar helt utan skydd vore ett svek både mot civilbefolkningen och biståndsarbetarna.

Men, framförallt är det högst intressant att Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly inte nöjer sig med att bestämma över enbart svenskens vardag utan nu även ger sig på att styra upp Obama-administrationen. I vardagspråk brukar det kallas hybris. I detta fall en farlig sådan som skulle göra Sverige till en irrelevant aktör på den internationella arenan. Det är helt enkelt en självklar konsekvens av en utrikespolitik med vänsterkrok. Måtte vi bli bevarade!

Dackes drängar lever fortfarande!

Ett efterlängtat besked har kommit från Skolverket som nu har slagit fast att Vederslövs skola inte har brutit mot några lagar eller förordningar när man genomförde sitt historiska samarbetsprojekt mellan skolan och kyrkan.

I dagens Smålandspost kan vi läsa, på ledarsidan, om att Skolverket nu slår fast att om tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och gemensam samvaro får skolavslutningar ske i kyrkan (Läs hela ledaren här). Ändå har den här typen av anmälningar och protester från aktivister och troende humanister med en fundamentalistisk agenda, fått alltför många skolledare att backa – men inte vår egen modiga rektor i Vederslöv! Det kulturella inslagen kommer emellertid tyvärr (i många andra skolor) att genomföras i en svettig gymnastiksal eftersom man då slipper att risken att bli anmäld. Värdiga terminsavslutningar i vackra kyrkolokaler skall nu slopas, men ännu värre är att många elever tappar känslan för vad religionen, i Sverige kristendomen, har och har haft för betydelse för vårt samhälle.
Den ängslighet som präglar skolcheferna på detta område är beklämmande. Vi behöver fler skolledare som likt Vederslövs skolas rektor vågar stå upp för kulturella värden, tar sitt ansvar och sätter kunskapen före rädslan från vissa extremister med otydlig agenda.
Ibland blir jag extra stolt när jag konstaterar att jag kommer från en ort som vågar ta strid och ställning för det som är fullständigt självklart och uppenbart för den absoluta majoriteten, men som ifrågasätts av en liten extrem skara och som skrämmer alltför många.
Dackes drängar lever fortfarande - även om det ibland känns som en utrotsningshotad skara som vi bara hittar i en och annan djup smålandsskog!

En gerillarörelse för barnen och kärleken

För en tid sedan talade Marcus Birro vid Kristdemokraternas stor demonstrationståg i Uppsala.
- "En gerillarörelse för barnen och kärleken är vad det här landet behöver" var Marcus
Birros ord.
Han talade gripande om familjens betydelse, till stor del utifrån sina egna erfarenheter av att växa upp i ett skilsmässohem, att ha tillbringat vuxentiden som alkoholist och efter att ha förlorat två för tidigt födda barn inom loppet av ett halvår. Efter mötet vet jag att det var en del oroliga lyssnare som undrade om kristdemokraterna ville förbjuda skilsmässa. Det är klart att vi inte kan göra det politiskt – men Birro är ju till skillnad från Göran Hägglund som efterträdde honom i talarstolen inte någon partiföreträdare. Men visst har han ändå en mycket stark poäng – som vi väldigt sällan vågar/vill tala om. En skilsmässa är alltid ett misslyckande, för är man lycklig så skiljer man sig inte citerade Birro August Strindberg (såväl som i en fotbollskrönika i Expressen för en tid sedan). Om kärleken och barnens önskningar fick styra i högre grad så skulle vi se färre skilsmässor i Sverige!
En av våra viktigaste framtidsfrågor är därför att göra allt vi kan för att stötta och stödja familjen. Det är inte alltid lätt att leva i en familj. Problem, konflikter, svårigheter, motgångar – allt kan drabba oss alla! För det mesta kan vi lösa detta inom familjen. Ibland behöver vi stöd från utomstående. Att lösa knutar och konflikter och hjälpa familjer att hålla samman innebär emellertid vinster – för alla!

Vänstertippad infrastruktur

Det är roligt med valrörelse. Den närmaste tidens ”utspel” (eller skall vi kalla det klargörande) om vänsterkoalitionens egna politik är direkt uppmuntrande. Nu senast har vi kunnat läsa om offensiva infrastruktursatsningar som vi har att se fram emot nästa mandatperiod. Vänsterkartellen lovar att bygga höghastighetsjärnväg om de vinner valet i höst. Med tanke på Mp:s återkommande utspel om nedläggning av flygplatser i södra Sverige, kombinerat med deras starka ställning i kartellen, så var det ett väntat utspel. Men om vi tittar vidare på retoriken och kombinerar det med satsningarna så blir man onekligen lite förvånad. Vi har fått lära oss (av Mp) att Göteborg-Stockholm är den sträcka som vi flyger mest på och därför utgick vi från att den sträckan skulle ingå i oppositionens nya infrastrukturpaket. Men, se det gjorde den inte alls. Nej i stället skall man bygga höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetter (en flygplats som Mp tycker att man skall lägga ner)!! Stockholm skall också få höghastighetsjärnväg – till Linköping – en tågresa som normalt tar en timme och fyrtio minuter. Men det är klart, man har ju avverkat en tredejdel av resan till Malmö. (Sen kan man kanske flyga från Skavsta?) Möjligen hade jag lite för stora förväntningar. Kanske förväntade jag mig att, när vänsterkartellen nu gör den största infrastruktursatningen i Sverige sedan 1800-talet (enligt egen utsaga) skulle någon av våra två storstadsregioner knytas samman. Men jag inser samtidigt att då hade ju ord och handling följts åt i förslaget och det brukar ju inte vara kännetecknande för deras politik.
Nåja, jag kan väl leva med att det är svårt att hitta en hållbar helhetssyn i deras "offensiva" infrasatsning. Vad som är mer allvarligt är att förslaget inte är finansierat. Det saknas 120 miljarder kronor för att förslaget ska kunna genomföras. Antingen måste pengarna lånas, vilket innebär skattehöjningar, eller så måste någonting annat skäras ner. Vad, får vi naturligtvis inte veta!
Med tanke på att regeringen redan har utrett frågan sedan -08, fått in och presenterat remissyttranden och är mitt uppe i arbetet med att ta fram en konkret plan. Om vi för en sekund spekulerar i det värsta scenariet, nämligen att de rödgröna vinner valet skulle beredningsarbetet delvis göras om. Då blir höghastighetsjärnvägen inte bara dyr utan också försenad.
Den mest ”offensiva” infrastruktursatsningen sedan 1800-talet kan alltså bara sammanfattas genom att konstatera att den är inte bara ofinansierad, det är också för lite och för sent!

Det är bara den röda luvan fattas!

Kan politik göra skillnad? ...nej, men tillsammans med en ihärdig, duktig, idog, hängivna och professionella medarbetare, så går det.

Färska siffror visar nämligen att den omtalade Kö-miljarden har kortat ner landstingernas köer ordentligt. Här har vår egen socialminister hittat ett riktigt klurigt sätt att använda skattepengarna. Reglerna var ganska enkla och ”moroten” var tydligt. Det första kravet som ställdes var att de landsting som lyckades korta sina vårdköer under första kvartalet skulle få dela på 250 miljoner kronor ur regeringens kö-miljardsatsning. Nu är siffrorna klara och det visar sig att ett landsting, Västernorrland, blir helt utan pengar. Övriga landsting klarar vårdgarantins krav (att minst 80 % ska få träffa en specialist inom 90 dagar). En klar förbättring jämfört med första kvartalet 2009.

De andra kravet handlade om att minst 80 % av patienterna skall få operation eller behandling inom 90 dagar. Här missade både Västernorrland och Dalarna målet och blir alltså utan pengar.

…..men det gjorde inte Kronoberg. Inte utan en viss stolthet konstaterar jag att Kronobergs läns landsting rör sig i gruppen ”bäst i klassen”. Jag känner både beundran och stolthet när jag tänker på det målmedvetna och framgångsrika arbete man har utfört ute på alla vårdenheter i vårat län. Förutom den stora patientnyttan med minskat mänskligt lidande som det här arbetet har resulterat i kan landstinget se fram emot en check från kristdemokraternas socialminister Göran Hägglund på drygt 5,3 miljoner kronor. Hade man satt en röd luva på Hägglund så hade man lätt kunnat förväxla honom med tomten.

Ropen skalla - bredband åt alla!

Nu har vi pratat landsbygdsutveckling i allmänhet och bredbandsutbyggnad i synnerhet.
Min interpellation besvarades nämligen av jordbruksminister Eskil Erlandsson för en liten stund sedan.
Det är alltid roligt att debattera aktuella frågor i kammaren. Bredbandsutbyggnaden på landsbygden hör definitivt till en av de mer angelägna frågorna för alla oss som bor, lever och verkar på landet. Varken jag eller Eskil Erlandsson är ju heller omedvetna om vad det vill säga att bo och leva på landsbygden. Där är vi rörande överens, sedan tappar vi tyvärr lite av kontakten. Jag tycker nämligen att det är ganska problematiskt på det sätt som förutsättningen för tilldelningen av pengar för bredbandsutbyggnaden har förändrats. Det verkar inte som om vår jordbruksminister delar den oron.
Det är klart att jag också vet att våra ministrar inte kan gå in och ha synpunkter på hur myndigheter (i det här fallet länsstyrelsen) skall utföra sina uppdrag eller fördela statsbidrag. Jag vet att de skall sköta sitt och vi skall sköta vårt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är problematiskt när förutsättningarna ändras för de ekonomiska föreningar som bildats på landsbygden och som arbetar för en bredbandsutbyggnad i den egna hembygden. I Kronoberg har vi 12 ekonomiska föreningar som är berörda av de ändrade reglerna. De formulerade alltså en ansökan som uppfyllde alla krav – enligt de gamla reglerna. När sedan de nya statsbidragen kom, inom ramen för landsbygdsprogrammet, så hade reglerna ändrats så att dessa 12 föreningar kom i kläm. Förutsättningarna ändrades och riskerar nu att omintetgöra bredbandsfinansieringen för de föreningar som ”hamnar mellan stolarna”. Ropen borde skalla "bredband åt alla".
Efter tjugo år på den smålänska landsbygden så vet jag att där frodas eldsjälarna. Men även om människor på landsbygden är ett härdat släkte så borde vi vara lite rädda om ”glöden”. De innovativa krafterna och de stora fritänkarna hittar vi väldigt ofta långt utanför storstädernas tullar. Dem skall vi vara rädda om, men då måste vi också hjälpa till att skapa förutsättningar för att leva och bo på vår fantastiska landsbygd.
Bredbandsutbyggnaden är en mycket viktigt för alla oss som vill bo och verka på landsbygden. Om vi menar allvar med att hela Sverige skall leva så måste vi också ta de här frågorna på allvar.

Budgetpresentationen - Rättvisa på riktigt

Idag var det budgetdebatt I Riksdagen. Man kan inte låta bli att förundras över den rödgröna retoriken. Samtidigt som Dagens Industri höjer regeringens arbete under finanskrisen till skyarna så tar oppositionen fram de stora svarta penslarna när de skall beskriva Sveriges nuvarande situation. Om det – mot förmodan – skulle finnas några ljusglimtar så är de helt och hållet skapade av det arbete som den socialdemokratiska vänsterkoallitionen gjorde på 90-talet. Tro det den som vill!
Det är i alla fall ganska fascinerande att man kan dra så diametralt olika slutsatser. Det är svårt att uppfatta domedagspredikanterna på vänsterkanten som seriösa och att de dessutom är förhållandevis ensamma i sina svartmålade bedömningar bekräftar också att nu har man lämnat den seriösa delen av planhalvan. Nu handlar det om politisk retorik. Om det är sant eller falskt verkar vara helt oväsentligt.
Nej, sanningen är att Sveriges utgångsläge var bra när finanskrisen drabbade oss. Visserligen har kommuner och landsting drabbats hårt av uteblivna skatteintäkter, men de har också blivit kompenserade med nästan 40 miljarder kronor i statligt bidrag under den här mandatperioden.
Det verkar som om oppositionen är helt omedvetna om att vi precis har överlevt en av efterkrigstidens värsta ekonomiska kriser. Trots det har vi lyckats minska vårdköerna, ökat valmöjligheten inom vård och omsorg, satsat på kvalitetsutveckling inom äldreomsorgen och på kunskap inom skolan. Ekonomer ger oss högsta betyg och vänsterkartellen talar om avgrund. De borde ta av sig sina mörka glasögonen så att de får lite klarare sikt.
Jag tror att valet 2010 kommer att handla om rättvisa. För mig handlar rättvisa om att alla ska ha rätt till en god levnadsstandard och att man ska få den hjälp man behöver. Men det är också viktigt att människor som tar ansvar, arbetar hårt och vågar satsa ska uppmuntras och få en utdelning för detta, även i form av högre lön.
I vänstersidans Sverige finns det ingen som ska få ha mer än någon annan. Men det är inte rättvisa. Rättvisa är att så långt som möjligt skapa lika förutsättningar för alla, ge alla samma chans att leva sina liv och möjligheten att förverkliga sina drömmar. Alltså, rättvisa på riktigt!

Tomma S-tunnor skramlar mest!

Spänningen är olidlig. Vi är många som har väntat länge på att få lite klarhet i vilken politik som vi skall förhålla oss till och ta spjärn emot. Alltså vad har oppositionen för stora förändringsförslag i backfickan!! Hur ser deras nya innovativa politik ut?
Några små smulor har vi redan kunna plocka upp. Kärnkraften skall avvecklas (mp:s kreativa förslag.) och pensionssystemet skall omförhandlas (V:s strå till stacken) och RUT-avdraget avskaffas (S har gett tydliga besked)! Det är nog inte bara jag som funderar på vad Sahlin tänker innan hon drar täcket över huvudet på kvällen. Jag är inte heller helt säker på att vänsterkartellen har stämt av sin avvecklingsplanerna med den energislukande basindustrins företrädare, men det är säkert en detalj i sammanhanget.
Nåja, nu fick vi i alla fall veta lite mer i går – eller fick vi? Jag kan inte låta bli att tänka på det berömda ordspråket ”tomma tunnor skramlar mest” när jag läser Sahlins debattartikel i gårdagens Dagens Nyheter. Sahlin påstår att hon har omprövat den gamla politiken och kommit fram till fyra nya mål, nämligen: fler jobb, mer utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende. Jaha! Nu är alltså full sysselsättning ett NYTT mål? Hade de avskaffat den målsättningen tidigare eller…Men, förutom att jag har svårt att hitta något nytt i hela artikeln (det blev jag emellertid inte så förvånad över) så kan jag inte heller hitta ett enda konkret förslag på hur man skall uppnå de här fyra målen (jag borde inte vara förvånad, men blev det i alla fall)
Nåja, om nu inte det politiska innehållet har några nyheter så kanske budbärarna är innovativa nytänkare, kunde man kanske tänka. Men inte heller där behöver man känna att man häpnar över den offensiva nysatsningen. I går presenterade Socialdemokraterna de åtta vallokomotiv som ska bärga valsegern i höst. Fem av dem är män, vilket knappast är en slump. Här gäller det att attrahera männen – i första hand!! För övrigt så är det en enda lång återanvändning av Göran Perssons gamla kompisar. Tala om förnyelse!

Skall hela Sverige verkligen leva?

Igår fick jag träffa rektorerna från några av våra friskolor här i länet. Ett mycket bra och informativt möte. Jag får alltid med mig många nyttiga infallsvinklar till mitt politiska arbete i den här typen av möten. Diskussionen kom framförallt att handla om riksprislistan och skolverkets förslag – som beräknas presenteras i veckan. Det skall bli mycket intressant att se om skolverket har tagit intryck den kritik som framfördes när de presenterade sitt första förslag i början av året. Jag avvaktar med spänning deras förslag.
Solen skiner emellertid idag och då är det naturligtvis extra uppiggande att få åka från Småland till Stockholm!!
Nu har jag i alla fall fått veta vilken tid som jag kommer att ha min interpellationsdebatten i riksdagen. Nästa tisdag skall jag debattera bredbandsutbyggnad på landsbygden (i allmänhet) och Kronoberg ( i synnerhet) med Eskil Erlandsson.
Alla talar om vikten av en levande landsbygd och alla är rörande överens om att bredbandsutbyggnaden är en viktig del i att skapa förutsättningar för alla oss som vill bo och leva på landsbygden – och ändå! Gång på gång trasslar det till sig när vi skall gå vidare med utbyggnaden. Nu senast har vi de där pengarna som kan ligger hos länsstyrelsen och där ekonomiska föreningar kan ansöka och få hjälp att finansiera bredbandsutbyggnaden på den egna landsbygden. Det är ju bra – om inte reglerna och förutsättningarna skulle ha ändrats radikalt mellan första och andra sökomgången.
Resultatet blir då att ett antal föreningar riskerar att ramlar mellan de berömda stolarna och då också stå helt utan bidrag – trots att de uppfyllde kraven i första omgången – eftersom pengarna tog slut. Bara här i Kronobergs län handlar det om drygt 10 projekt.
Om vi menar allvar med att hela Sverige skall leva så måste detaljerna kring vilka krav man skall ställa på de föreningar som får söka lösas.

Dödshetsdebatten och naiva svenskar

Så har den då blossat upp igen – dödshetsdebatten. Den här gången underblåser man debatten med en rad enskilda, otroligt gripande människoöden. Ingen människa kan naturligtvis undgå att känna sympati med någon enda av dessa svårt handikappade eller dödssjuka människor. Det är det enkla!

Sedan kommer det problematiska, nämligen en osmaklig rapportering av hela denna komplexa fråga. Plötsligt får man ett intryck av att var och varannan svensk som lider av en allvarlig sjukdom önskar sig döden. Intressant i sammanhanget är att nu har plötsligt de pressetiska reglerna som tydligt varnar för att skriva om självmord, stoppats långt ner i någon mörk byrålåda. Nu är det fritt fram både i att skriva om självmord, men också att få det att framstå som en klok och sympatisk utväg. Men, det finns ju också andra sätt att understödja den här debatten. Undersökningar haglar för att understryka den stora och folkliga förankring dessa ”dödsförespråkare” har. Nu senast visar en färsk Sifo-undersökning som Aftonbladet redovisade att åttiosju procent av svenskarna vill legalisera aktiv dödshjälp.

Slutligen har vi det komplexa och riktigt svåra, nämligen konsekvenserna av den här typen av debatter som understöds av drivna ideologer. En av de mer kända förespråkarna för dödshjälp är Torbjörn Tännsjö, professor i medicinsk etik vid Karolinska institutet och ledamot av Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor skrev för något år sedan på DN debatt ”passiv dödshjälp bättre än aktiv för den som vill spara pengar på resurskrävande döende patienter”. Även om citatet inte är purfärskt så har jag inte något intryck av att Tännsjö har ändra uppfattning eller tagit avstånd från sina tidigare uttalanden. (Jag har nämligen ansträngt mig ganska ordentligt för att följa honom och hans uttalanden under det senaste året – både i artiklar och debatter.) Flera av de senaste självmorden/dödsfallen verkar också ha ekonomiska bevekelsegrunder. ”det är ovärdigt att ligga samhället till last”! De ekonomiska argumenten är bara en av många sorgliga argument som kan tänkas belasta dessa allvarligt sjuka människor. Det verkar vara få som överväger de långsiktiga riskerna, uppluckringen av människovärdet, glidningen i bilden av vem som är livsduglig. Det svåra är nämligen mycket svårt för vart drar samhället gränsen för dödshjälp och vem drar den? Om syftet är rätten till en värdig död, vems liv är ovärdigt – och vem bestämmer det?

Den fria viljan kan nämligen vara mer eller mindre fri.
I det lilla perspektivet kan vi inte bortse från anhöriga som pressar mindre livsdugliga släktingar till statligt finansierade självmord. I Nederländerna har det visat sig vara ett reellt problem då många äldre inte vill gå ensamma på sina sjukbesök sedan dödshjälp blivit lagstadgad. Man litar inte fullt ut på läkarna!
I det större perspektivet kan man fundera på vad som händer om lagstiftningen om aktiv dödshjälp hamnar i orätta händer. Vi har politiska partier med en mycket grumlig människosyn som nu närmar sig 4%-spärren till riksdagen, men som redan har mandat i alltför många fullmäktigeförsamlingar. Vad händer om en mindre välvillig politisk ledning kan döda med lagen på sin sida.

87 % av svenskarna svarade att det här inte är några problem. Hur naiv får man egentligen vara?

Feminist eller jämställdhet på riktigt

Det där med jämställdhet i praktiken är inte alltid så lätt. I senaste numret av R & D (Riksdag och Departement) har man gjort en mycket intressant undersökning av hur det står till med jämställdheten på våra departement och jämfört det med det med ministerns eget epitet
Resultatet av undersökningen är spännande. Det visade att kopplingen mellan uttalade feminister och jämställdhet i praktiken är långt ifrån självklar. Finansminster Anders Borg, som ju vill beteckna sig som feminist har den största manliga dominansen på sitt departement.
För övrigt så är den manliga dominansen inom regeringens utredningsväsende är påtaglig. Drygt 65 procent av samtliga ordföranden i statliga kommittéer är män. Även bland ledamöter och sakkunniga är en majoritet män. Däremot dominerar kvinnorna bland sekreterarna.
När man börjar skärskåda enskilda departement så blir det emellertid riktigt intressant. Speciellt om man ställer det i ”feministljuset”. Integrations- och jämställdhetsdepartementet som leds av ”ickefeministen Nyamko Sbuni brukar betona att hon inte är feminist. Däremot basar hon över ett departement där en majoritet av utredarna, även på ordförandeposterna, är just kvinnor.
Vi har alltså en finansminister som är uttalad feminist men som huvudsakligen väljer män till sina utredningar och en integrations- och jämställdhetsminister som inte är feminist, men som mest anlitar kvinnliga utredare. En annan minister som brukar bekänna sig åt feminismen, jordbruksminister Eskil Erlandsson, styr över ett departement som kraftigt domineras av manliga kommittéordföranden men där de kvinnliga sekreterarna utgör en majoritet.
Socialminister Göran Hägglund är å andra sida tydlig med att ta avstånd från feminismen. Men könssammansättningen på hans utredningar vittnar om raka motsatsen: i socialdepartementet utredningar tillsätts exakt lika många kvinnor som män. Till och med på ordförandeposterna är det jämnt så det förslår: 53 procent kvinnor och 47 procent män.
Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning? Frågan är onekligen intressant!
Läs hela artikeln här:
Möjligen kan R&D artikel understryka vikten av det som jag har hävdat vid otaliga tillfällen. Det börjar bli dags att utvärdera alla genussatsningar och feministinitiativ. För egen del är jag en tydlig antifeminist men stark förespråkare för jämställdhet – i praktiken!

Vem har sagt att det är tråkigt i riksdagen?

Möjligen finns det någon som tror att Monica Green har blivit min ständiga följeslagare. Ingenting kunde vara mer felaktigt, men jag kan ändå inte låta bli att skicka med ett alldelens purfärskt exempel på hennes fokusering på ovanliga innehåll i en av hennes senaste debatter då hon diskuterar Göran Hägglunds "tung-rörelser". Möjligen åskådliggör det också hennes unika förmåga att fokusera på ovanliga detaljer.



"Riksdagsledamot Monica Green (s) anklagar Göran Hägglund för att räcka ut tungan åt henne:"När jag gjorde mitt sista inlägg då vänder han sig demonstrativt och räcker ut tungan...eeeh...åt, alltså jag kan inte säga att han gjorde det precis åt mig...det är inte så att han sticker ut tungan...utan förstår du han visar tungan nästan så att han...lägger den på underläppen och gör en jättestor...jag försöker förklara hur det såg ut...han lägger tungan på underläppen och gör en jättestor...gapning..."

Carina Hägg har tappat markkontakten - igen!

Carina Hägg är upprörd! Det är i och för sig ingenting ovanligt, men den här gången så är hon extra irriterad. Man får nästan en känsla av att hon har tappat markkontakten. Anledningen är att det finns alltför många kristna i allmänhet. Sedan snurrar hon till det ordentligt. Plötsligt likställer hon kristna i allmänhet, med muslimer (alla blir fundamentalister) och kristdemokrater förvandlas till en ren samhällsfara. Läs hela hennes artikel här

I vanlig ordning så använder hon både överord och osanningar i sin replik. Det hade varit lätt att avfärda henne som okunnig och aningslös, om hon inte hade suttit som en av socialdemokraternas representanter i riksdagen. Samtidigt hade man naturligtvis förväntar sig en större respekt för oliktänkande och högre kunskapsnivå av en ledande socialdemokrat.

Sedan snurrar hon till det ordentligt och glömmer helt bort att fakta är en viktig del av hållbar argumentation. Förutom att fakta är ovidkommande detaljer för henne så har hon bestämt sig för att ”stämpla ut” oliktänkande från samhällsdebatten. I brist på sakliga argument så trycker hon till med en praktisk fundamentaliststämpel över synpunkter hos oliktänkande. Eftersom fundamentalismen anses farlig så är det naturligtvis ett praktiskt sätt att handskas med meningsmoståndare. Privilegiet att sätta etiketter som fundamentalist, extremist eller sekterist är vanligtvis ett effektivt sätt att censurera och utplåna åsikter som man inte delar. I brist på de goda argumenten så kan man ju helt enkelt bara stämpla bort sina meningsmotståndare.

Vårt förslag om samvetsklausul är tydligen något av det mer upprörda som Högg hört på länge. Genoförandet av en sådan klausul verkar (enligt henne) leda till en uppenbar samhällsfara. Hon driver sin tes om en samvetsklausuls inverkan på samhället med en rad extrema exempel. I brist på hållbar argumentation så väljer hon retoriska genvägar. I stället för att öppna för en debatt där stenar vänds och argument ventileras placerar hon en praktisk ”extremiststämpel” över alla motargument. Praktiskt och behändigt, men knappast seriöst!

Hägg är naturligtvis i sin fulla rätt att inneha vilken extrem och fundamentalistisk hållning som hon vill i frågorna kring samvetsklausul. Jag hävdar emellertid rätten att ha en annan åsikt i frågan. Yttrandefriheten är till för att alla som inte tycker precis som Hägg, skall få framföra det. Det är det samhällsideal som jag hyllar. Hägg är, med sitt respektlösa och extrema förhållningssätt en fara för den demokratiska friheten. Hennes aggresiva och innehållslösa argumentation omöjliggör ett respektfullt och konstruktivt samtal kring svåra etiska frågor. Viktiga argument – för och emot – blir aldrig prövade och det blir tyst kring svåra etiska frågor.
Man får ibland en känsla av att hon drabbats av den stora religionsfobin.

Ideologisk utrensning av oliktänkande hörde hemma i en helt annan tid och plats. Idag får alla som inte delar Carina Häggs åsikter leva, bo och verka här i Sverige. Min övertygelse är dessutom att detta är en tillgång som berika, minst lika mycket som Hägg, till det goda och positiva i vår samhällsutveckling.

Folkmordet och dagens votering.

Idag var det då dags för beslut om ett politiskt och officiellt erkännande av folkmordet i osmanska riket 1915.

Ingen kan hävda att vi Kristdemokrater har tagit lätt på frågan. Frågan har upptagit stor del av flera gruppmöten med riksdagsgruppen. Partistyrelsen har också haft frågan på sitt bord.
Ingen i partiet har uttryckt det minsta tvivel om att vi talar om ett folkmord - och ingenting annat.

Den stora frågan har i stället handlat om hur folkmordet skall erkännas. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol. Denna princip har socialdemokraterna och alliansen varit enig om. Kristdemokraterna har under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen.

Bevisen om att övergreppen i Osmanska riket 1915 är att betrakta som ett folkmord med dagens definition, har med åren utvecklats då forskarna lägger det ena beviset till det andra om vad som verkligen hände. Just för att ingen i det här fallet kan ställas till svars och fällas enligt nu gällande folkmordskonvention blir det allt mer angeläget att offentligt redovisa en hållning i frågan och bekräfta att det var ett folkmord. Som stöd för senare generationer, har allt fler politiska partier och parlament tagit ställning för att dessa påtvingade förflyttningar och massakrer mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker som ägde rum 1915 och tiden därefter, är att betrakta som ett folkmord och ge detta sitt erkännande.

Folkmordskonventionen antogs 1948 vid FN:s generalförsamlingsmöte i Paris. Därmed finns i folkrätten en definition av folkmordsbegreppet. Genom att utreda de övergrepp som begåtts och ställa dem mot definitionen av folkmord i konventionen, ska internationella jurister avgöra vad som är att betrakta som ett folkmord och i domstol väcka talan för att döma till ansvar för brott.

Det har hela tiden varit riksdagens hållning att det ska vara internationella folkrättsjurister och forskare som ska utreda, åtala och döma om brott skett mot konventionen. Det förhållningssättet bör vi principiellt ha också i framtiden.

I och med ställningstagandet, om att övergreppen 1915 var folkmord, har principen om full juridisk prövning i det här specifika fallet frångåtts. Kristdemokraterna vill göra ett undantag från kravet på en full internationell juridisk prövning.

Kristdemokraternas partistyrelse har i ett ställningstagande uttalat att partiet anser att Sverige ska erkänna övergreppen 1915 på armenier, assyrier/syrianer//kaldéer och pontiska greker som ett folkmord. Givet det faktum att allt fler partier i riksdagen intagit samma hållning som kristdemokraterna i just det här specifika fallet, blev utgången av voteringen idag ett erkännande i kammaren. Vi i Kristdemokraterna tycker att detta skedde med för liten marginal, vi hade hoppats på en bredare majoritet i framtiden istället.

Genushysterin har nått nya svindlande höjder!

Idag har jag arrangerat ett seminarium i riksdagen, tillsammans med två kollegor. Rubriken ”Genus – vägen till jämställdhet”?, var den utmanande titeln. Regeringens utredare, Anna Ekström stod tillsammans med Tanja Bergkvist (fil dr i matematik) stod för många spännande meningsutbyten. Carina Hägg (S riksdagsledamot) var också inbjuden och debatten leddes, med fast och professionell hand, av Siewert Öholm.
Varför ordnar man då ett seminarium i riksdagen där man vågar utmana svenska ”genuskramare”. För egen del har min frustration bara ökat allteftersom genushysterin intar område efter område inom svenskt samhällsliv – utan att någon ifrågasätter eller utvärderar. Mycket tyder på att jämställdheten knappast tagit några stora kliv framåt trots alla de miljontals kronor som har satsats inom forskningsområdet. När nu Lunds universitet föreslår ”genuscertifiering” av sina utbildningar blir det extra tydligt att genusfixeringen börjar ta oproportionerligt stort utrymme. I den rapport som tagits fram av Lunds universitet och som ligger till grund för deras nya ”utbildningssatsning” kan man bl a läsa att ”genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation”.
Tror vi verkligen på allvar att genusmärkning och certifiering för Sverige framåt som kunskapsnation och på vilka grunder bygger vi en sådan inställning? Det börjar att bli dags att kritiskt granska och utvärdera alla de genussatsningar som görs? Hur vet vi alla alla miljontals kronor som satsas på genusforskningen verkligen är bästa sättet att uppnå jämställdhet. Det börjar bli dags att sätta genusforskningen under lupp. Jag tillåter mig att ifrågasätta det absoluta sambandet mellan genusforskning, ökad kunskap och ökad jämställdhet – tills någon bevisat motsatsen!

Den rödgröna soppan

Häromdagen blev trafikutskottets utredning om pumplagen färdig. Trafikutskottet har låtit utvärdera de konsekvenser som pumplagen medfört på landsbygden. Den kritik som vi Kristdemokrater framförde redan 2005 bekräftas nu. Fokuseringen på etanol får katastrofala följder för landsbygden. Miljödiesel och biogas har fått stå tillbaka, inte på goda grunder, utan ett ensidigt kostnadsfokus som pumplagen har tvingat fram.
Här i vårt eget län har fyra tankställen fått läggas ner under 2009 och det finns risk för att ännu fler nedläggningar kommer att ske under 2010.
Den rödgröna soppa som Miljöpartiet kokade ihop när man drev igenom pumplagen har blivit en riktig soppatorsk för hela den svenska landsbygden. Det börjar bli dags att utvärdera konsekvenserna av Miljöpartiets politik. För oss som bor på den småländska landsbygden vore det katastrof om Miljöpartiet fick ett större inflytande i svensk politik. Pumplagen är bara ett exempel på vilka följder deras ogenomtänkta och orealistiska politik får. Och då har jag inte ens nuddat vid deras energipolitik!

Jag har fått förnyat förtroende

I lördags hade vi nomineringsstämma i Växjö. När provvalsresultatet offentliggjordes så stod det klart att mitt stöd hos mina partivänner här i länet var mycket stort. Jag blev både glad och mycket tacksam över att de visade mig ett så entydigt stöd i provvalet och när sedan nomineringsstämman bekräftade detta enhälliga stödet med sitt beslut så kan jag inte känna annat än stor glädje och tacksamhet. Glädje över att jag har fått en bekräftelse på att mitt sätt att bedriva kristdemokratisk politik uppskattas av mina partivänner här i Kronoberg och tacksamhet för att jag tillhör ett parti där värderingsfrågor och människovärdets okränkbarhet är drivkraften i vårt politiska arbete för att skapa ett mänsklgare samhälle.
Nu är det äntligen valrörelse!

Kd-dagarna i Jönköping

På kommun- och landstingsdagarna i Jönköping i helgen ställde Ulf Wickbom under slutdebatten frågan till panelen om vi är ett konservativt parti. I SvD har det framställts på det sättet genom en lite märklig rubrik, där FFFF (Flit, Företagsamhet, Familj och Frihet) skulle vara en rörelse med syfte att driva kristdemokraterna i konservativ riktning.

Bengt Germundsson ger ett bra svar i senaste numret av Kristdemokraten. Vi är ett både radikalt och konservativt parti. Göran Hägglund fick också tillfälle att i debatten förklara vad det innebär att vi är värdeorienterade. Kristdemokratisk ideologi gäller oberoende av hur samhället ser ut. Vi har en idé om det goda samhället, byggt på familjen som minsta naturlig gemenskap, med solidaritet, förvaltarskap och subsidiaritet som ledstjärna där också respekten för det absoluta människovärdet är en grundbult. Det är alltså inte fråga om att bevara något gammalt, utan om att erbjuda en radikal, människovänlig ideologi. Hägglund sa för övrigt minst en annan mycket bra sak - "vissa vill bygga ett effektivare samhälle, vi vill bygga ett mänskligare".