En man som gör skillnad!

Läkarstämman avslutades förra veckan i Stockholm. Under stämman passade också KLM (Kristna läkare och medicinare) på att träffas. Doktor Denis Mukwege från Kongo var en av gästerna.

Att höra om hans arbete bland detta krigshärjade land där barn och kvinnor systematiskt utnyttjas är en dramatisk upplevelse. Hans, och hans medarbetares, heroiska insatser på sjukhusen ger glimtar från ett liv långt, långt från den hysterisk ”julnojan” som präglar svensk media.

På en direkt fråga om och var man kan finna hopp i Kongo svarar Denis Mukwege omedelbart – kyrkorna! Kyrkorna och de kristnas roll kan inte understrykas nog mycket – enligt honom. De kristna gör skillnad och spelar roll. Doktor Mukwege, som själv är en djupt troende kristen, har inte valt att göra som många av hans kollegor, nämligen lämna landet för ett välavlönat arbete och ett bekvämt liv i väst. Han har valt att ”göra skillnad” bland sitt eget folk och arbetar kvar under obeskrivliga förhållanden i ett land där våld och övergrepp är ständigt närvarande. Det skapar respekt!
Han och hans medarbetare är värd all beundran och vårt helhjärtade stöd.
Jag är tacksam över att ha fått möta en stor man med ett så stort och varmt hjärta.

Lovord på schemat

Det går inte att komma ifrån. Jag är en väldigt stolt storasyster. Vi är många som ofta sänder en tacksamhetens tanke till alla pedagogiska hjältar som arbetar på våra skolor runt om i landet. Min lillasyster hör definitivt till en av de där eldsjälarna.
Som älskar sitt jobb, som klarar av att möta vitt skilda behov bland sina elever, som vågar förnya sig, som har respekt och förtroende för sina elever och därmed också skapar en miljö av lustfyllt lärande i sitt klassrum.
Vad kan då ”nyckeln” vara? Det går naturligtvis inte att plocka ut en enda enskild orsak till varför vissa lärare skapar den ”goda” miljön där inlärning är en självklar del av helheten. Men inte tror jag att det är oviktigt att årskurs 6 på Mandaskolan i Luleå har lovord på skolschemat. Det inger det hopp när tolvåringar obesvärat kan ge men också ta emot komplimanger de får? Varje vecka utser de Veckans stöttare – någon som är hjälpsam, som sticker ut, som är en förebild och stöttar och tröstar.
Hon är strategisk, min kära syster Lena, när hon beskriver sin arbetsmetod där lovord är schemalagt.

”I skolans värld är det vanligt att fokusera vid problemet. Här finns en tydlig tanke om att lyfta det som är bra.”

Jag är övertygad om att världen skulle bli lite bättre om alla skolor kunde – likt Lenas klass på Mandaskolan – införa lovord på schemat. Om man inte lärt sig att uppskatta sig själv så är det nämligen svårt att uppskatta andra. Men ett är säkert – man kan öva sig!

Läs mer om Lenas projekt i senaste numret av "Kyrknyckeln"

Världens bästa bilbygge!

Politisk retorik är bra. Klok politisk retorik är bättre. Klok och balanserad politisk retorik är bäst.

Jag vet att det politiska spelet handlar om att förstora motståndarnas fel, att blåsa upp misstag och undergräva allt som går att undergräva. Men det gäller att inte tappa fotfästet!
Tomas Eneroth har, den senaste tiden, haft lite problem med markkontakten! Först fick han ”vittring” på Vattenfall och gjorde vad han kunde för att hålla liv i den tråden. Precis när han var uppvärmd så passar GM på att dra sig ur SAAB-affären. I sin iver att skapa rubriker och få uttala sig så glömde han bort var gränsen för sin egen kompetens gick. Han glömde bort den där hårfina gränsen mellan att dra nytta av motståndarnas misstag och själv bli ett misstag.
Saab är ”världens bästa bilbyggare”, sa han tvärsäkert i sitt uppvärmda tillstånd. Till och med Aftonbladet blev emellertid en aning fundersamma över var socialdemokraternas näringspolitiska talesman hade skaffat sig fördjupad kunskap inom industriell ekonomi. I en uppfriskande granskning fördjupar de sig därför i Eneroths CV för att försäkra sig om att där kunna hitta bekräftelse på en stor och djup kunskap inom den internationella bilindustrin hos nämnda talesperson. Den delen av CV:t verkar emellertid förvånansvärt luftigt och innehållslöst. Möjligen lika befriat från innehåll som den retoriken i sin helhet. Ibland når den granskande journalistiken nya höjder.

Läs hela artikeln här

Kulturtoppen

För en tid sedan fick alla vi riksdagsledamöter en fråga om våra största kulturupplevelse. Allt sammanställdes och har nu blivit en bok.

Här kan du läsa mina svar:

Vad är din största scenupplevelse?
Musikalen "Dacke" - spelad i Kronobergs slottsruin strax utanför Växjö. Jag är osäker på året men det kan ha varit någon gång

1994-95. En fantastisk helhetsupplevelse.

Vilken är den bästa bok du har läst?
Svår fråga - det finns så många bra böcker. Jag nämner fem helt olika böcker som har gjort stort intryck på mig och gett mig fantastiska läs-upplevelser. Två vuxenböcker som närmar sig svåra livsfrågor på ett stillsamt och respektfullt sätt - utan att väja för det svåra och tre barn/ungdomsböcker som med fördel kan läsas och begrundas av alla vuxna (det som är bra för barn är alltid bra för vuxna också). Här kommer dem:

1) Tisdagar med Morris av Mitch Albom

2) När träden avlövas ser man längre från vårt kök av Tomas Sjödin

3) Momo - eller kampen om tiden av Michael Ende

4) Godnatt Mister Tom av Magorian Michelle

5 Narniaserien av C S Lewis

Vad är din största konstupplevelse?

Liten Picassoutställning på franska rivieran i en liten stad som heter Antibes. Året var 1978. Jag var ung, utställningen var placerad i ett litet hus där Picasso hade bott några år och jag blev tagen av den och av omgivningen, stämningen och livet.

Vilken är den bästa film du har sett?

Amazing Grace - En film om den brittiska parlamentarikern William Wilberforce. En uppmuntrande film för alla oss som tror på demokratins kraft. Det är helt obegripligt att denna film aldrig gick upp på de svenska biograferna.

Besök på Vederslövs skola

Igår besökte jag skolan i Vederslöv. Jag ville möta rektor och lärare och höra deras upplevelse av den anmälan som gjorts till Skolinspektionen. Skolan är ju anmäld för att en elev läste trosbekännelsen under ett historiskt projekt som hela skolan var involverad i under en hel dag. Det är alltid lika roligt att komma ner till skolan. Skolan har några turbulenta år bakom sig. Under en period brottades man med olika typer av problem bland eleverna. Ett målinriktat och strukturerat arbete där både elever, föräldrar lärare och skolledare har varit aktiva, har emellertid återfört arbetsro och skolan.

Jag var naturligtvis intresserad av att prata både med elever, lärare, rektor och annan personal.
Det är också intressant att höra deras version av det projekt som lett fram till en anmälan till skolinspektionen. Det går inte att ta miste på att inspiration, entusiasm och arbetsglädje har nått nya höjder som en konsekvens av ett mycket roligt, ämnesövergripande projektet.
Alla är emellertid inte lika glada. I lördagens Smålandspost publicerades min debattartikel under rubriken ”intoleransen fick ännu ett ansikte”. I artikeln konstaterar jag bland annat att
”några få högljudda humanister med starka religionsfobiska drag som tror att Sverige blir ett lyckligare land om vi förtränger vår bakgrund av kultur, historia och religion. Risken är att dessa militanta debattörer får stå oemotsagda och därmed driver samhällsutvecklingen mot en historielös, religionsfri och kulturlös samhällsinriktning.

När dessa debattörer talar högt och brett om diskriminering och intolerans så handlar det oftast om att allt som inte bekräftar den egna ståndpunkten är kränkande. De som förespråkar öppenhet och tolerans är ofta de mest slutna och mest intoleranta. Tolerans mot det man själv tycker är rätt och riktigt är nämligen inte speciellt generöst och modigt.”

Läs hela artikeln

Stockholmsdamen som har gjort anmälan till skolinspektionen verkar ha gjort till sin livsuppgift att utrota alla antydningar av religiösa inslag i svenskt samhällsliv. Hennes anknytning till Vederslöv är alltså obefintlig, men det hindrar henne naturligtvis inte att anmäla skolan i Vederslöv eftersom hennes ”uppdrag” tydligen sträcker sig över hela Sverige. Jag noterar med en viss förvåning att hon betraktar sig själv som ”frilandsskribent”.

De flesta från hennes skrå brukar vara mycket noga med att understryka vikten av det fria ordet och yttrandefrihet. Denna dam blir i stället en patetisk bekräftelse av mina påståenden om att ”…de som förespråkar öppenhet och tolerans är ofta de mest slutna och mest intoleranta..”. Hon hävdar nämligen att eftersom jag ifrågasätter konsekvenserna av det samhälle som hon förespråkar så skall hon bedriva kampanj för att tysta mig och se till så att jag inte blir återvald. Spännande! En förespråkare för yttrandefriheten vill tysta alla som inte bekräftar hennes egna åsikter. Kan det bli mycket tydligare än så!

En ideell armé

Det är missionsauktionstider här i Småland. Idag var det dags för missionsauktions i Dänningelanda. Jag var där och mitt uppdrag var att förmedla rätt sak till rätt köpare och ta rätt betalt efter varje utrop.
För dem som inte har varit på en missionsauktion säger jag – någonting fattas er i livet!
Även om auktionerna har ändrat karaktär från den tid då syföreningarna samlades under året och handarbetade för att sedan auktionera ut sina alster i slutet av året, till att numera vara en plats där utropen kännetecknas av allt från penslar och sopkvastar till brödlimpor, ostkakor och hembakat godis, så är konceptet detsamma.
Några beundransvärda eldsjälar samlas under året. Handarbeten har kanske bytts ut mot träslöjd eller annat hantverk. Men den oegennyttiga drivkraften att producera någonting, bara för glädjen att kunna skänka det och sedan kunna ge bort alla pengarna till dem som har det sämre – den finns kvar. Det finns inte en tanke på att någon skulle begära ersättning för sin arbetsinsats. Allting görs på frivillig väg – utan tanke på egen vinning, bara för glädjen att kunna hjälpa ”sin nästa”.
Denna ideella armé av självklara idealister som finns runt omkring i våra byar är värda all beundran. Men även alla dem som kommer till auktionerna, osjälviskt köper limpor, godis och hantverk till höga överpriser. Som bidrar till gemenskapen, glädjen och värmen som alltid infinner sig när människor samlas för att tillsammans göra gott.Ikväll kunde vi konstatera att kvällens auktion hade inbringat drygt 20 000:-. Pengar som oavkortat kommer att förmedlas till välbehövliga hjälpinsatser i kristdrabbade länder. Jag är lyckligt lottad som får leva i en bygd där medmänsklighet och givmildhet är en självklar del av livet.

På väg mot nya höjder

Det har varit en lång process. Mitt behov av att väga för- och nackdelar har naturligtvis spela roll. Samt en inneboende spärr som innebär att jag inte automatiskt betraktar allt nytt som det bästa som världen har skådat (inte heller nödvändigtvis något ont, men allt skall tåla en genomgående prövning) Jag erkänner villigt att det också kan finnas ett samband mellan en viss eftertänksamhet och min förhållandevis mogna ålder.
Efter noggranna övervägande har jag nu emellertid bestämt mig för att ge det en chans. Jag blir en i mängden. Jag ger mig ut i "rymden", mot nya höjder – på riktigt. Jag släpper lite av kontrollen och börjar alltså blogga!
Några inriktningsmål har jag emellertid satt upp för mig själv och mitt bloggande.
Jag kommer att bespara alla eventuella läsare detaljerna kring mitt och min familjs privatliv, shopping, mode eller andra trender.
Jag kommer att koncentrera mig kring aktuella politiska händelser – även om det blir med en lite mer personlig och avslappnad stil än jag vanligtvis använder i mina debattartiklar. Dessutom kommer jag mina tankar att handla om högt och lågt, Småland och världen, stort och litet, mycket viktigt och ibland ganska oviktigt - kort sagt livet i stort. Men hur tankarna kommer att formuleras i detalj får framtiden utvisa. Jag ger inga definitiva löften bara lösa inriktningar.
Välkommen alltså att ta del av mina tankar ”under ekarna i Wederslöf”.