Vänstertippad infrastruktur

Det är roligt med valrörelse. Den närmaste tidens ”utspel” (eller skall vi kalla det klargörande) om vänsterkoalitionens egna politik är direkt uppmuntrande. Nu senast har vi kunnat läsa om offensiva infrastruktursatsningar som vi har att se fram emot nästa mandatperiod. Vänsterkartellen lovar att bygga höghastighetsjärnväg om de vinner valet i höst. Med tanke på Mp:s återkommande utspel om nedläggning av flygplatser i södra Sverige, kombinerat med deras starka ställning i kartellen, så var det ett väntat utspel. Men om vi tittar vidare på retoriken och kombinerar det med satsningarna så blir man onekligen lite förvånad. Vi har fått lära oss (av Mp) att Göteborg-Stockholm är den sträcka som vi flyger mest på och därför utgick vi från att den sträckan skulle ingå i oppositionens nya infrastrukturpaket. Men, se det gjorde den inte alls. Nej i stället skall man bygga höghastighetsjärnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetter (en flygplats som Mp tycker att man skall lägga ner)!! Stockholm skall också få höghastighetsjärnväg – till Linköping – en tågresa som normalt tar en timme och fyrtio minuter. Men det är klart, man har ju avverkat en tredejdel av resan till Malmö. (Sen kan man kanske flyga från Skavsta?) Möjligen hade jag lite för stora förväntningar. Kanske förväntade jag mig att, när vänsterkartellen nu gör den största infrastruktursatningen i Sverige sedan 1800-talet (enligt egen utsaga) skulle någon av våra två storstadsregioner knytas samman. Men jag inser samtidigt att då hade ju ord och handling följts åt i förslaget och det brukar ju inte vara kännetecknande för deras politik.
Nåja, jag kan väl leva med att det är svårt att hitta en hållbar helhetssyn i deras "offensiva" infrasatsning. Vad som är mer allvarligt är att förslaget inte är finansierat. Det saknas 120 miljarder kronor för att förslaget ska kunna genomföras. Antingen måste pengarna lånas, vilket innebär skattehöjningar, eller så måste någonting annat skäras ner. Vad, får vi naturligtvis inte veta!
Med tanke på att regeringen redan har utrett frågan sedan -08, fått in och presenterat remissyttranden och är mitt uppe i arbetet med att ta fram en konkret plan. Om vi för en sekund spekulerar i det värsta scenariet, nämligen att de rödgröna vinner valet skulle beredningsarbetet delvis göras om. Då blir höghastighetsjärnvägen inte bara dyr utan också försenad.
Den mest ”offensiva” infrastruktursatsningen sedan 1800-talet kan alltså bara sammanfattas genom att konstatera att den är inte bara ofinansierad, det är också för lite och för sent!

Det är bara den röda luvan fattas!

Kan politik göra skillnad? ...nej, men tillsammans med en ihärdig, duktig, idog, hängivna och professionella medarbetare, så går det.

Färska siffror visar nämligen att den omtalade Kö-miljarden har kortat ner landstingernas köer ordentligt. Här har vår egen socialminister hittat ett riktigt klurigt sätt att använda skattepengarna. Reglerna var ganska enkla och ”moroten” var tydligt. Det första kravet som ställdes var att de landsting som lyckades korta sina vårdköer under första kvartalet skulle få dela på 250 miljoner kronor ur regeringens kö-miljardsatsning. Nu är siffrorna klara och det visar sig att ett landsting, Västernorrland, blir helt utan pengar. Övriga landsting klarar vårdgarantins krav (att minst 80 % ska få träffa en specialist inom 90 dagar). En klar förbättring jämfört med första kvartalet 2009.

De andra kravet handlade om att minst 80 % av patienterna skall få operation eller behandling inom 90 dagar. Här missade både Västernorrland och Dalarna målet och blir alltså utan pengar.

…..men det gjorde inte Kronoberg. Inte utan en viss stolthet konstaterar jag att Kronobergs läns landsting rör sig i gruppen ”bäst i klassen”. Jag känner både beundran och stolthet när jag tänker på det målmedvetna och framgångsrika arbete man har utfört ute på alla vårdenheter i vårat län. Förutom den stora patientnyttan med minskat mänskligt lidande som det här arbetet har resulterat i kan landstinget se fram emot en check från kristdemokraternas socialminister Göran Hägglund på drygt 5,3 miljoner kronor. Hade man satt en röd luva på Hägglund så hade man lätt kunnat förväxla honom med tomten.

Ropen skalla - bredband åt alla!

Nu har vi pratat landsbygdsutveckling i allmänhet och bredbandsutbyggnad i synnerhet.
Min interpellation besvarades nämligen av jordbruksminister Eskil Erlandsson för en liten stund sedan.
Det är alltid roligt att debattera aktuella frågor i kammaren. Bredbandsutbyggnaden på landsbygden hör definitivt till en av de mer angelägna frågorna för alla oss som bor, lever och verkar på landet. Varken jag eller Eskil Erlandsson är ju heller omedvetna om vad det vill säga att bo och leva på landsbygden. Där är vi rörande överens, sedan tappar vi tyvärr lite av kontakten. Jag tycker nämligen att det är ganska problematiskt på det sätt som förutsättningen för tilldelningen av pengar för bredbandsutbyggnaden har förändrats. Det verkar inte som om vår jordbruksminister delar den oron.
Det är klart att jag också vet att våra ministrar inte kan gå in och ha synpunkter på hur myndigheter (i det här fallet länsstyrelsen) skall utföra sina uppdrag eller fördela statsbidrag. Jag vet att de skall sköta sitt och vi skall sköta vårt, men jag kan inte låta bli att tycka att det är problematiskt när förutsättningarna ändras för de ekonomiska föreningar som bildats på landsbygden och som arbetar för en bredbandsutbyggnad i den egna hembygden. I Kronoberg har vi 12 ekonomiska föreningar som är berörda av de ändrade reglerna. De formulerade alltså en ansökan som uppfyllde alla krav – enligt de gamla reglerna. När sedan de nya statsbidragen kom, inom ramen för landsbygdsprogrammet, så hade reglerna ändrats så att dessa 12 föreningar kom i kläm. Förutsättningarna ändrades och riskerar nu att omintetgöra bredbandsfinansieringen för de föreningar som ”hamnar mellan stolarna”. Ropen borde skalla "bredband åt alla".
Efter tjugo år på den smålänska landsbygden så vet jag att där frodas eldsjälarna. Men även om människor på landsbygden är ett härdat släkte så borde vi vara lite rädda om ”glöden”. De innovativa krafterna och de stora fritänkarna hittar vi väldigt ofta långt utanför storstädernas tullar. Dem skall vi vara rädda om, men då måste vi också hjälpa till att skapa förutsättningar för att leva och bo på vår fantastiska landsbygd.
Bredbandsutbyggnaden är en mycket viktigt för alla oss som vill bo och verka på landsbygden. Om vi menar allvar med att hela Sverige skall leva så måste vi också ta de här frågorna på allvar.

Budgetpresentationen - Rättvisa på riktigt

Idag var det budgetdebatt I Riksdagen. Man kan inte låta bli att förundras över den rödgröna retoriken. Samtidigt som Dagens Industri höjer regeringens arbete under finanskrisen till skyarna så tar oppositionen fram de stora svarta penslarna när de skall beskriva Sveriges nuvarande situation. Om det – mot förmodan – skulle finnas några ljusglimtar så är de helt och hållet skapade av det arbete som den socialdemokratiska vänsterkoallitionen gjorde på 90-talet. Tro det den som vill!
Det är i alla fall ganska fascinerande att man kan dra så diametralt olika slutsatser. Det är svårt att uppfatta domedagspredikanterna på vänsterkanten som seriösa och att de dessutom är förhållandevis ensamma i sina svartmålade bedömningar bekräftar också att nu har man lämnat den seriösa delen av planhalvan. Nu handlar det om politisk retorik. Om det är sant eller falskt verkar vara helt oväsentligt.
Nej, sanningen är att Sveriges utgångsläge var bra när finanskrisen drabbade oss. Visserligen har kommuner och landsting drabbats hårt av uteblivna skatteintäkter, men de har också blivit kompenserade med nästan 40 miljarder kronor i statligt bidrag under den här mandatperioden.
Det verkar som om oppositionen är helt omedvetna om att vi precis har överlevt en av efterkrigstidens värsta ekonomiska kriser. Trots det har vi lyckats minska vårdköerna, ökat valmöjligheten inom vård och omsorg, satsat på kvalitetsutveckling inom äldreomsorgen och på kunskap inom skolan. Ekonomer ger oss högsta betyg och vänsterkartellen talar om avgrund. De borde ta av sig sina mörka glasögonen så att de får lite klarare sikt.
Jag tror att valet 2010 kommer att handla om rättvisa. För mig handlar rättvisa om att alla ska ha rätt till en god levnadsstandard och att man ska få den hjälp man behöver. Men det är också viktigt att människor som tar ansvar, arbetar hårt och vågar satsa ska uppmuntras och få en utdelning för detta, även i form av högre lön.
I vänstersidans Sverige finns det ingen som ska få ha mer än någon annan. Men det är inte rättvisa. Rättvisa är att så långt som möjligt skapa lika förutsättningar för alla, ge alla samma chans att leva sina liv och möjligheten att förverkliga sina drömmar. Alltså, rättvisa på riktigt!

Tomma S-tunnor skramlar mest!

Spänningen är olidlig. Vi är många som har väntat länge på att få lite klarhet i vilken politik som vi skall förhålla oss till och ta spjärn emot. Alltså vad har oppositionen för stora förändringsförslag i backfickan!! Hur ser deras nya innovativa politik ut?
Några små smulor har vi redan kunna plocka upp. Kärnkraften skall avvecklas (mp:s kreativa förslag.) och pensionssystemet skall omförhandlas (V:s strå till stacken) och RUT-avdraget avskaffas (S har gett tydliga besked)! Det är nog inte bara jag som funderar på vad Sahlin tänker innan hon drar täcket över huvudet på kvällen. Jag är inte heller helt säker på att vänsterkartellen har stämt av sin avvecklingsplanerna med den energislukande basindustrins företrädare, men det är säkert en detalj i sammanhanget.
Nåja, nu fick vi i alla fall veta lite mer i går – eller fick vi? Jag kan inte låta bli att tänka på det berömda ordspråket ”tomma tunnor skramlar mest” när jag läser Sahlins debattartikel i gårdagens Dagens Nyheter. Sahlin påstår att hon har omprövat den gamla politiken och kommit fram till fyra nya mål, nämligen: fler jobb, mer utbildning, minskad barnfattigdom och minskat socialbidragsberoende. Jaha! Nu är alltså full sysselsättning ett NYTT mål? Hade de avskaffat den målsättningen tidigare eller…Men, förutom att jag har svårt att hitta något nytt i hela artikeln (det blev jag emellertid inte så förvånad över) så kan jag inte heller hitta ett enda konkret förslag på hur man skall uppnå de här fyra målen (jag borde inte vara förvånad, men blev det i alla fall)
Nåja, om nu inte det politiska innehållet har några nyheter så kanske budbärarna är innovativa nytänkare, kunde man kanske tänka. Men inte heller där behöver man känna att man häpnar över den offensiva nysatsningen. I går presenterade Socialdemokraterna de åtta vallokomotiv som ska bärga valsegern i höst. Fem av dem är män, vilket knappast är en slump. Här gäller det att attrahera männen – i första hand!! För övrigt så är det en enda lång återanvändning av Göran Perssons gamla kompisar. Tala om förnyelse!

Skall hela Sverige verkligen leva?

Igår fick jag träffa rektorerna från några av våra friskolor här i länet. Ett mycket bra och informativt möte. Jag får alltid med mig många nyttiga infallsvinklar till mitt politiska arbete i den här typen av möten. Diskussionen kom framförallt att handla om riksprislistan och skolverkets förslag – som beräknas presenteras i veckan. Det skall bli mycket intressant att se om skolverket har tagit intryck den kritik som framfördes när de presenterade sitt första förslag i början av året. Jag avvaktar med spänning deras förslag.
Solen skiner emellertid idag och då är det naturligtvis extra uppiggande att få åka från Småland till Stockholm!!
Nu har jag i alla fall fått veta vilken tid som jag kommer att ha min interpellationsdebatten i riksdagen. Nästa tisdag skall jag debattera bredbandsutbyggnad på landsbygden (i allmänhet) och Kronoberg ( i synnerhet) med Eskil Erlandsson.
Alla talar om vikten av en levande landsbygd och alla är rörande överens om att bredbandsutbyggnaden är en viktig del i att skapa förutsättningar för alla oss som vill bo och leva på landsbygden – och ändå! Gång på gång trasslar det till sig när vi skall gå vidare med utbyggnaden. Nu senast har vi de där pengarna som kan ligger hos länsstyrelsen och där ekonomiska föreningar kan ansöka och få hjälp att finansiera bredbandsutbyggnaden på den egna landsbygden. Det är ju bra – om inte reglerna och förutsättningarna skulle ha ändrats radikalt mellan första och andra sökomgången.
Resultatet blir då att ett antal föreningar riskerar att ramlar mellan de berömda stolarna och då också stå helt utan bidrag – trots att de uppfyllde kraven i första omgången – eftersom pengarna tog slut. Bara här i Kronobergs län handlar det om drygt 10 projekt.
Om vi menar allvar med att hela Sverige skall leva så måste detaljerna kring vilka krav man skall ställa på de föreningar som får söka lösas.