torsdag 24 juni 2010

Barnkonventionen måste bli svensk lag

Häromdagen rapporterades om en 14-årig somalisk ung flicka som skulle utvisas från Sverige. Billströms hårdnackade inställning tydliggör vikten av att vi Kristdemokrater finns med i Alliansen. Det blir också tydligt att vårt krav på att barn skall undantas från Dublinförordningen är det enda rimliga. Det obegripliga människoöde som den här unga flickan har borde inte drabba någon. Det är svårt att inte bli både ledsen och upprörd.
Det är nu 20 år sedan Sverige – som ett av de första länderna – ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen. Barnkonventionen är historiskt unik och slår fast att varje enskilt barn har vissa bestämda rättigheter. Vi kristdemokrater anser att barnkonventionens syfte och andemening måste avspeglas bättre i våra lagar och regler, liksom i rättspraxis. Nuvarande system garanterar inte barnets rättigheter på det sätt som avsågs. Därför föreslår vi att barnkonventionen införlivas, enligt norsk modell, i svensk lagstiftning.
I vår kamp för ett mänskligare Sverige är mottagandet av flyktingar och invandrare av mycket stor vikt. När människor flyr från krig, förföljelse eller svält måste vi vara öppna för att hjälpa dem. Barn och ungdomar som kommer ensamma till Sverige befinner sig i en mycket utsatt situation. Det märks inte minst genom det faktum att många ensamkommande flyktingbarn försvinner spårlöst och riskerar att hamna i prostitution, tvångsarbete eller brottslighet. När svenska barn far illa griper de sociala myndigheterna in och när ett svenskt barn försvinner anordnas skallgångskedjor. Men dessa höga skyddskrav gäller idag inte för flyktingbarnen, vilket också FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för.
Ensamkommande flyktingbarn behöver snabbt få ett tryggt och säkert boende i Sverige. Därför vill vi att samtliga Sveriges kommuner ska vara skyldiga att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vi kan konstatera att vi i en undersökning från SIFO får stöd för detta då 81 procent av de tillfrågade svarade att de tycker att hemkommunen bör ta emot ensamkommande flyktingbarn.
Vi vill också att en god man med vårdnadsansvar ska förordnas inom 24 timmar från det att ett ensamkommande flyktingbarn har anlänt. För detta behövs det också en omfattande kampanj för att rekrytera gode män. Inget barn ska heller privatplaceras i något hem som inte genomgått en familjehemsutredning. Även om barnet säger sig känna familjen borde socialtjänsten alltid utföra samma rutin innan placering sker.
Inget barn ska riskera att sändas tillbaka till länder där deras rättigheter kränks. Tyvärr händer det idag inom EU att ensamkommande barn far illa. Sverige borde därför undanta barn från Dublinförordningens regler om att asyl ska sökas i första asylland. Sådana undantag är möjliga att göra och i ett mänskligare Sverige borde vi inte sända tillbaka barn till länder som Malta. Påtryckningar mot andra EU-länder måste göras utan att barns rättigheter riskerar att kränkas.

onsdag 23 juni 2010

Äntligen - en ny skollag!

Äntligen! I går voterade vi om en ny skollag. Alliansregeringens största lagstiftningsarbete under mandatperioden har nu nått sitt slutmål. Den här veckan beslutar vi om en ny skollag som stärker elevernas rätt till trygghet, rätt till arbetsro, och rätt att nå toppen av sin förmåga. Nu får svensk skola en ny modern skollag med ökat fokus på kunskap, valfrihet och trygghet. Den nya lagen speglar dagens skolväsende med en tydligare och enklare struktur, med regler som så långt det är möjligt är gemensamma för alla skolformer och huvudmän.
Arbetet med den nya skollagen påbörjades för 10 år sedan. Men socialdemokraterna orkade inte slutföra förhandlingarna med sina samarbetspartier - miljöpartiet och vänsterpartiet. Skillnaderna var alltför stora! Istället blev det Alliansregeringen som fick genomföra detta viktiga och välbehövliga arbete. En föråldrad skollag byts äntligen ut för att ge lärarna, pedagoger och skolledare de verktyg och stöd de behöver för att utföra sitt uppdrag.
Den nuvarande skollagen är omodern, oöverskådlig och speglar inte verkligheten, inte minst när det gäller fristående skolors ställning. Den skrevs 1985 och är i stora delar en omarbetning av en lag från 60-talet. Sedan 1985 har svensk skola genomgått omfattande förändringar. Kommunalisering, målstyrning och införande av fristående skolor är bara några av de förändringar som fått omfattande betydelse inom skolområdet.

I den nya skollagen finns flera frågor som har varit extra viktiga för oss Kristdemokrater. Exempelvis stärks kraven på elevhälsovården vilket innebär att eleven, utöver skolläkare och sjuksköterska, även ska ha tillgång till psykolog och kurator. Fristående och kommunala skolor får likvärdiga villkor, lärarens befogenheter att skapa arbetsro i klassrummet förstärks, lektorer återinförs som befattning, föräldrar får ökade möjligheter att överklaga beslut och elever med särskilda behov får ökade rättigheter. Det är också glädjande att behörighetskraven skärps så att endast behöriga lärare ska kunna tillsvidareanställas. Det ger ökade förutsättningar för fler elever att nå kunskapsmålen. Ett utbildningssystem kan aldrig bli bättre än sina lärare. Den nya skollagen stärker lärarnas status och ökar rättssäkerheten för elever.
Vi vet att en av de viktigaste förutsättningarna för att få ett arbete är godkänt avgångsbetyg från gymnasiet. Resultatet från skolorna här i Kronobergs län är, i en jämförelse med hela landet, ganska gott. Det är emellertid fortfarande alltför stora skillnader mellan skolor och kommunerna i länet. Den nya skollagen skapar betydligt bättre förutsättningar för stöd till elever, lärare och skolledare att klara sina uppgifter.

Skolans uppgift är att i ord och praktisk handling förse varje elev de kunskaper och grundläggande värden som är nödvändiga för att leva och verka som ansvarskännande medborgare i ett modernt samhälle. Med den nya skollagen får vi äntligen en skolpolitik som har ett tydligare fokuserar på kunskap, trygghet och arbetsro och där varje skola får betydligt större frihet att utforma sin egen verksamhet. Vi kan på detta sätt skapa en skola för framtiden. En skola som ger varje elev möjlighet att växa och utvecklas.

onsdag 2 juni 2010

"Ship to Gaza" - ett propagandajippo!

Det kan knappast ha undgått någon vad som har varit/är den stora nyheten de senaste dagarna. Svenska medier skildrar, i vanlig ordning, det stora propagandaprojektet ”Ship to Gaza” på ett helt okritiskt och obalanserat sätt. Alla journalister springer – i vanlig ordning – helt okritiskt på samma bollar. Vi känner igen det från all tidigare rapportering av Israel/Palestina-konflikten. Israel är ”den onde” och Palestina är ”den gode”.
Det vore onekligen trevligt om det gick att få någon form av balans i rapporteringen.

Det är väl alldeles självklart att vi fördömer våld och övergrepp. Att Israel har använt ett onödigt övervåld verkar också uppenbart, men ingen kan påstå att våldet är oprovocerat. Jag är också förundrad över att ingen svensk journalist har bemödat sig om att exempelvis rapportera att Israel har erbjudit sig att distribuera de 10 000 ton varor som finns på båtarna – genom de säkra lastbilstransporterna som de administrerar varje dag. Att påstå att israel blockerar all införsel av varor till Gaza är därför helt enkelt inte sant. De av oss som har varit och sett den gigantiska säkerhetsapparat som administrerar de 100-tals lastbilar med bistånd som släpps in i Gaza – varje dag - har svårt att förstå mediernas beskrivning av en total blockad.

Ingen svensk journalist har heller bemödat sig om att nämna om att i enlighet med internationellt erkända avtal mellan den Israeliska regeringen och Palestinska Myndigheter är havet utanför Gazas kust under israelisk säkerhetsansvar. Utländska fartyg är alltså inte tillåtet att införas i det här området. Naturligtvis visste ”fredsaktivisterna” detta, men var finns den journalist som vågar/vill ha ett granskande förhållningssätt vid sin rapportering och nämna detta?

Hamas har staten Israels utplånande högt upp på sin agenda. En självklar rätt är varje stats rätt att försvara sin nation och sin befolkning. Egyptens stängda gräns tycks inte heller vara något problem för den samlade opinionen. Hur kommer det sig att Egypten inte vill öppna sin gräns mot Gaza och stötta sina ”bröder”?

Det är emellertid helt uppenbart att ”Ship to Gaza” måste betraktas som ett av de mer framgångsrika propagandajippona på länge. Svenska journalister brukar emellertid hänvisa till att opartiskhet och saklighet inte bara är tomma ord utan honnörsord vid deras ”okritiska” rapporteringar. Det är säkert sant – när det gäller all rapportering utom den som berör Israel/Palestina-konflikten. Då är det tydligen opartiskt att skildra en ensidig och subjektivt färgad sida av konflikten.

tisdag 1 juni 2010

Utrikespolitik med vänsterkrok!

Nu har vi fått ännu lite mer på fötterna när det gäller vänsterkoalitionens utrikespolitiska ställningstagande. Har man inte varit nervös förut så skulle man kunna bli det – på riktigt – nu!

Nu har vi nämligen fått veta att om de rödgröna vinner valet – måtte vi bli förskonade – kommer de att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser. Det skulle då bland annat innebära att USA skulle ta hem 25 000 soldater från Sydkorea. Ambassadör Sture Theorin (som under åren 2006-2008 ledde den internationella kommissionen som övervakar situationen på Koreahalvön) skräder inte på orden när han krasst konstaterar att:

"Det är ett grundrecept för den som vill destabilisera Ostasien, en av världens viktigaste tillväxtregioner. Det skulle få globala konsekvenser där valutakrisen i Europa skulle vara som bleke jämfört med vad som då skulle ske i hela världsekonomin".

Det är väl inte heller en alltför kvalificerad gissning att anta att där USA drar sig tillbaka kommer andra att flytta fram sina positioner. Ryssland, Iran och Kina är exempel på länder som inte brukar dra sig för att flytta fram positionerna i andra länder.

De rödgröna borde också ta sig en funderare över vad som händer i Afghanistan om utländska trupper lämnar landet. Biståndsarbetare kommer knappast att kunna fortsätta sitt viktiga humanitära arbete. Redan idag lever många biståndsarbetare farligare än många soldater inom de fredsbevarande styrkorna. Att lämna dessa humanitära hjältar helt utan skydd vore ett svek både mot civilbefolkningen och biståndsarbetarna.

Men, framförallt är det högst intressant att Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly inte nöjer sig med att bestämma över enbart svenskens vardag utan nu även ger sig på att styra upp Obama-administrationen. I vardagspråk brukar det kallas hybris. I detta fall en farlig sådan som skulle göra Sverige till en irrelevant aktör på den internationella arenan. Det är helt enkelt en självklar konsekvens av en utrikespolitik med vänsterkrok. Måtte vi bli bevarade!