Möjligen finns det någon som tror att Monica Green har blivit min ständiga följeslagare. Ingenting kunde vara mer felaktigt, men jag kan ändå inte låta bli att skicka med ett alldelens purfärskt exempel på hennes fokusering på ovanliga innehåll i en av hennes senaste debatter då hon diskuterar Göran Hägglunds "tung-rörelser". Möjligen åskådliggör det också hennes unika förmåga att fokusera på ovanliga detaljer.
"Riksdagsledamot Monica Green (s) anklagar Göran Hägglund för att räcka ut tungan åt henne:"När jag gjorde mitt sista inlägg då vänder han sig demonstrativt och räcker ut tungan...eeeh...åt, alltså jag kan inte säga att han gjorde det precis åt mig...det är inte så att han sticker ut tungan...utan förstår du han visar tungan nästan så att han...lägger den på underläppen och gör en jättestor...jag försöker förklara hur det såg ut...han lägger tungan på underläppen och gör en jättestor...gapning..."
onsdag 17 mars 2010
tisdag 16 mars 2010
Carina Hägg har tappat markkontakten - igen!
Carina Hägg är upprörd! Det är i och för sig ingenting ovanligt, men den här gången så är hon extra irriterad. Man får nästan en känsla av att hon har tappat markkontakten. Anledningen är att det finns alltför många kristna i allmänhet. Sedan snurrar hon till det ordentligt. Plötsligt likställer hon kristna i allmänhet, med muslimer (alla blir fundamentalister) och kristdemokrater förvandlas till en ren samhällsfara. Läs hela hennes artikel här
I vanlig ordning så använder hon både överord och osanningar i sin replik. Det hade varit lätt att avfärda henne som okunnig och aningslös, om hon inte hade suttit som en av socialdemokraternas representanter i riksdagen. Samtidigt hade man naturligtvis förväntar sig en större respekt för oliktänkande och högre kunskapsnivå av en ledande socialdemokrat.
Sedan snurrar hon till det ordentligt och glömmer helt bort att fakta är en viktig del av hållbar argumentation. Förutom att fakta är ovidkommande detaljer för henne så har hon bestämt sig för att ”stämpla ut” oliktänkande från samhällsdebatten. I brist på sakliga argument så trycker hon till med en praktisk fundamentaliststämpel över synpunkter hos oliktänkande. Eftersom fundamentalismen anses farlig så är det naturligtvis ett praktiskt sätt att handskas med meningsmoståndare. Privilegiet att sätta etiketter som fundamentalist, extremist eller sekterist är vanligtvis ett effektivt sätt att censurera och utplåna åsikter som man inte delar. I brist på de goda argumenten så kan man ju helt enkelt bara stämpla bort sina meningsmotståndare.
Vårt förslag om samvetsklausul är tydligen något av det mer upprörda som Högg hört på länge. Genoförandet av en sådan klausul verkar (enligt henne) leda till en uppenbar samhällsfara. Hon driver sin tes om en samvetsklausuls inverkan på samhället med en rad extrema exempel. I brist på hållbar argumentation så väljer hon retoriska genvägar. I stället för att öppna för en debatt där stenar vänds och argument ventileras placerar hon en praktisk ”extremiststämpel” över alla motargument. Praktiskt och behändigt, men knappast seriöst!
Hägg är naturligtvis i sin fulla rätt att inneha vilken extrem och fundamentalistisk hållning som hon vill i frågorna kring samvetsklausul. Jag hävdar emellertid rätten att ha en annan åsikt i frågan. Yttrandefriheten är till för att alla som inte tycker precis som Hägg, skall få framföra det. Det är det samhällsideal som jag hyllar. Hägg är, med sitt respektlösa och extrema förhållningssätt en fara för den demokratiska friheten. Hennes aggresiva och innehållslösa argumentation omöjliggör ett respektfullt och konstruktivt samtal kring svåra etiska frågor. Viktiga argument – för och emot – blir aldrig prövade och det blir tyst kring svåra etiska frågor.
Man får ibland en känsla av att hon drabbats av den stora religionsfobin.
Ideologisk utrensning av oliktänkande hörde hemma i en helt annan tid och plats. Idag får alla som inte delar Carina Häggs åsikter leva, bo och verka här i Sverige. Min övertygelse är dessutom att detta är en tillgång som berika, minst lika mycket som Hägg, till det goda och positiva i vår samhällsutveckling.
I vanlig ordning så använder hon både överord och osanningar i sin replik. Det hade varit lätt att avfärda henne som okunnig och aningslös, om hon inte hade suttit som en av socialdemokraternas representanter i riksdagen. Samtidigt hade man naturligtvis förväntar sig en större respekt för oliktänkande och högre kunskapsnivå av en ledande socialdemokrat.
Sedan snurrar hon till det ordentligt och glömmer helt bort att fakta är en viktig del av hållbar argumentation. Förutom att fakta är ovidkommande detaljer för henne så har hon bestämt sig för att ”stämpla ut” oliktänkande från samhällsdebatten. I brist på sakliga argument så trycker hon till med en praktisk fundamentaliststämpel över synpunkter hos oliktänkande. Eftersom fundamentalismen anses farlig så är det naturligtvis ett praktiskt sätt att handskas med meningsmoståndare. Privilegiet att sätta etiketter som fundamentalist, extremist eller sekterist är vanligtvis ett effektivt sätt att censurera och utplåna åsikter som man inte delar. I brist på de goda argumenten så kan man ju helt enkelt bara stämpla bort sina meningsmotståndare.
Vårt förslag om samvetsklausul är tydligen något av det mer upprörda som Högg hört på länge. Genoförandet av en sådan klausul verkar (enligt henne) leda till en uppenbar samhällsfara. Hon driver sin tes om en samvetsklausuls inverkan på samhället med en rad extrema exempel. I brist på hållbar argumentation så väljer hon retoriska genvägar. I stället för att öppna för en debatt där stenar vänds och argument ventileras placerar hon en praktisk ”extremiststämpel” över alla motargument. Praktiskt och behändigt, men knappast seriöst!
Hägg är naturligtvis i sin fulla rätt att inneha vilken extrem och fundamentalistisk hållning som hon vill i frågorna kring samvetsklausul. Jag hävdar emellertid rätten att ha en annan åsikt i frågan. Yttrandefriheten är till för att alla som inte tycker precis som Hägg, skall få framföra det. Det är det samhällsideal som jag hyllar. Hägg är, med sitt respektlösa och extrema förhållningssätt en fara för den demokratiska friheten. Hennes aggresiva och innehållslösa argumentation omöjliggör ett respektfullt och konstruktivt samtal kring svåra etiska frågor. Viktiga argument – för och emot – blir aldrig prövade och det blir tyst kring svåra etiska frågor.
Man får ibland en känsla av att hon drabbats av den stora religionsfobin.
Ideologisk utrensning av oliktänkande hörde hemma i en helt annan tid och plats. Idag får alla som inte delar Carina Häggs åsikter leva, bo och verka här i Sverige. Min övertygelse är dessutom att detta är en tillgång som berika, minst lika mycket som Hägg, till det goda och positiva i vår samhällsutveckling.
torsdag 11 mars 2010
Folkmordet och dagens votering.
Idag var det då dags för beslut om ett politiskt och officiellt erkännande av folkmordet i osmanska riket 1915.
Ingen kan hävda att vi Kristdemokrater har tagit lätt på frågan. Frågan har upptagit stor del av flera gruppmöten med riksdagsgruppen. Partistyrelsen har också haft frågan på sitt bord.
Ingen i partiet har uttryckt det minsta tvivel om att vi talar om ett folkmord - och ingenting annat.
Den stora frågan har i stället handlat om hur folkmordet skall erkännas. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol. Denna princip har socialdemokraterna och alliansen varit enig om. Kristdemokraterna har under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen.
Bevisen om att övergreppen i Osmanska riket 1915 är att betrakta som ett folkmord med dagens definition, har med åren utvecklats då forskarna lägger det ena beviset till det andra om vad som verkligen hände. Just för att ingen i det här fallet kan ställas till svars och fällas enligt nu gällande folkmordskonvention blir det allt mer angeläget att offentligt redovisa en hållning i frågan och bekräfta att det var ett folkmord. Som stöd för senare generationer, har allt fler politiska partier och parlament tagit ställning för att dessa påtvingade förflyttningar och massakrer mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker som ägde rum 1915 och tiden därefter, är att betrakta som ett folkmord och ge detta sitt erkännande.
Folkmordskonventionen antogs 1948 vid FN:s generalförsamlingsmöte i Paris. Därmed finns i folkrätten en definition av folkmordsbegreppet. Genom att utreda de övergrepp som begåtts och ställa dem mot definitionen av folkmord i konventionen, ska internationella jurister avgöra vad som är att betrakta som ett folkmord och i domstol väcka talan för att döma till ansvar för brott.
Det har hela tiden varit riksdagens hållning att det ska vara internationella folkrättsjurister och forskare som ska utreda, åtala och döma om brott skett mot konventionen. Det förhållningssättet bör vi principiellt ha också i framtiden.
I och med ställningstagandet, om att övergreppen 1915 var folkmord, har principen om full juridisk prövning i det här specifika fallet frångåtts. Kristdemokraterna vill göra ett undantag från kravet på en full internationell juridisk prövning.
Kristdemokraternas partistyrelse har i ett ställningstagande uttalat att partiet anser att Sverige ska erkänna övergreppen 1915 på armenier, assyrier/syrianer//kaldéer och pontiska greker som ett folkmord. Givet det faktum att allt fler partier i riksdagen intagit samma hållning som kristdemokraterna i just det här specifika fallet, blev utgången av voteringen idag ett erkännande i kammaren. Vi i Kristdemokraterna tycker att detta skedde med för liten marginal, vi hade hoppats på en bredare majoritet i framtiden istället.
Ingen kan hävda att vi Kristdemokrater har tagit lätt på frågan. Frågan har upptagit stor del av flera gruppmöten med riksdagsgruppen. Partistyrelsen har också haft frågan på sitt bord.
Ingen i partiet har uttryckt det minsta tvivel om att vi talar om ett folkmord - och ingenting annat.
Den stora frågan har i stället handlat om hur folkmordet skall erkännas. Sverige har av tradition och under bred partipolitisk enighet ansett att man inte genom riksdagsbeslut ska fastställa vad som är att betrakta som folkmord utan låta den frågan avgöras genom en folkrättslig process i internationell domstol. Denna princip har socialdemokraterna och alliansen varit enig om. Kristdemokraterna har under denna mandatperiod gjort en överenskommelse om att vidmakthålla den linjen.
Bevisen om att övergreppen i Osmanska riket 1915 är att betrakta som ett folkmord med dagens definition, har med åren utvecklats då forskarna lägger det ena beviset till det andra om vad som verkligen hände. Just för att ingen i det här fallet kan ställas till svars och fällas enligt nu gällande folkmordskonvention blir det allt mer angeläget att offentligt redovisa en hållning i frågan och bekräfta att det var ett folkmord. Som stöd för senare generationer, har allt fler politiska partier och parlament tagit ställning för att dessa påtvingade förflyttningar och massakrer mot armenier, assyrier/syrianer/kaldéer och pontiska greker som ägde rum 1915 och tiden därefter, är att betrakta som ett folkmord och ge detta sitt erkännande.
Folkmordskonventionen antogs 1948 vid FN:s generalförsamlingsmöte i Paris. Därmed finns i folkrätten en definition av folkmordsbegreppet. Genom att utreda de övergrepp som begåtts och ställa dem mot definitionen av folkmord i konventionen, ska internationella jurister avgöra vad som är att betrakta som ett folkmord och i domstol väcka talan för att döma till ansvar för brott.
Det har hela tiden varit riksdagens hållning att det ska vara internationella folkrättsjurister och forskare som ska utreda, åtala och döma om brott skett mot konventionen. Det förhållningssättet bör vi principiellt ha också i framtiden.
I och med ställningstagandet, om att övergreppen 1915 var folkmord, har principen om full juridisk prövning i det här specifika fallet frångåtts. Kristdemokraterna vill göra ett undantag från kravet på en full internationell juridisk prövning.
Kristdemokraternas partistyrelse har i ett ställningstagande uttalat att partiet anser att Sverige ska erkänna övergreppen 1915 på armenier, assyrier/syrianer//kaldéer och pontiska greker som ett folkmord. Givet det faktum att allt fler partier i riksdagen intagit samma hållning som kristdemokraterna i just det här specifika fallet, blev utgången av voteringen idag ett erkännande i kammaren. Vi i Kristdemokraterna tycker att detta skedde med för liten marginal, vi hade hoppats på en bredare majoritet i framtiden istället.
onsdag 10 mars 2010
Genushysterin har nått nya svindlande höjder!
Idag har jag arrangerat ett seminarium i riksdagen, tillsammans med två kollegor. Rubriken ”Genus – vägen till jämställdhet”?, var den utmanande titeln. Regeringens utredare, Anna Ekström stod tillsammans med Tanja Bergkvist (fil dr i matematik) stod för många spännande meningsutbyten. Carina Hägg (S riksdagsledamot) var också inbjuden och debatten leddes, med fast och professionell hand, av Siewert Öholm.
Varför ordnar man då ett seminarium i riksdagen där man vågar utmana svenska ”genuskramare”. För egen del har min frustration bara ökat allteftersom genushysterin intar område efter område inom svenskt samhällsliv – utan att någon ifrågasätter eller utvärderar. Mycket tyder på att jämställdheten knappast tagit några stora kliv framåt trots alla de miljontals kronor som har satsats inom forskningsområdet. När nu Lunds universitet föreslår ”genuscertifiering” av sina utbildningar blir det extra tydligt att genusfixeringen börjar ta oproportionerligt stort utrymme. I den rapport som tagits fram av Lunds universitet och som ligger till grund för deras nya ”utbildningssatsning” kan man bl a läsa att ”genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation”.
Tror vi verkligen på allvar att genusmärkning och certifiering för Sverige framåt som kunskapsnation och på vilka grunder bygger vi en sådan inställning? Det börjar att bli dags att kritiskt granska och utvärdera alla de genussatsningar som görs? Hur vet vi alla alla miljontals kronor som satsas på genusforskningen verkligen är bästa sättet att uppnå jämställdhet. Det börjar bli dags att sätta genusforskningen under lupp. Jag tillåter mig att ifrågasätta det absoluta sambandet mellan genusforskning, ökad kunskap och ökad jämställdhet – tills någon bevisat motsatsen!
Varför ordnar man då ett seminarium i riksdagen där man vågar utmana svenska ”genuskramare”. För egen del har min frustration bara ökat allteftersom genushysterin intar område efter område inom svenskt samhällsliv – utan att någon ifrågasätter eller utvärderar. Mycket tyder på att jämställdheten knappast tagit några stora kliv framåt trots alla de miljontals kronor som har satsats inom forskningsområdet. När nu Lunds universitet föreslår ”genuscertifiering” av sina utbildningar blir det extra tydligt att genusfixeringen börjar ta oproportionerligt stort utrymme. I den rapport som tagits fram av Lunds universitet och som ligger till grund för deras nya ”utbildningssatsning” kan man bl a läsa att ”genom att märka, certifiera, stämpla och därefter ranka alla forskare och institutioner utifrån genusmedvetenhet ska man bygga upp Sverige som kunskapsnation”.
Tror vi verkligen på allvar att genusmärkning och certifiering för Sverige framåt som kunskapsnation och på vilka grunder bygger vi en sådan inställning? Det börjar att bli dags att kritiskt granska och utvärdera alla de genussatsningar som görs? Hur vet vi alla alla miljontals kronor som satsas på genusforskningen verkligen är bästa sättet att uppnå jämställdhet. Det börjar bli dags att sätta genusforskningen under lupp. Jag tillåter mig att ifrågasätta det absoluta sambandet mellan genusforskning, ökad kunskap och ökad jämställdhet – tills någon bevisat motsatsen!
torsdag 18 februari 2010
Den rödgröna soppan
Häromdagen blev trafikutskottets utredning om pumplagen färdig. Trafikutskottet har låtit utvärdera de konsekvenser som pumplagen medfört på landsbygden. Den kritik som vi Kristdemokrater framförde redan 2005 bekräftas nu. Fokuseringen på etanol får katastrofala följder för landsbygden. Miljödiesel och biogas har fått stå tillbaka, inte på goda grunder, utan ett ensidigt kostnadsfokus som pumplagen har tvingat fram.
Här i vårt eget län har fyra tankställen fått läggas ner under 2009 och det finns risk för att ännu fler nedläggningar kommer att ske under 2010.
Den rödgröna soppa som Miljöpartiet kokade ihop när man drev igenom pumplagen har blivit en riktig soppatorsk för hela den svenska landsbygden. Det börjar bli dags att utvärdera konsekvenserna av Miljöpartiets politik. För oss som bor på den småländska landsbygden vore det katastrof om Miljöpartiet fick ett större inflytande i svensk politik. Pumplagen är bara ett exempel på vilka följder deras ogenomtänkta och orealistiska politik får. Och då har jag inte ens nuddat vid deras energipolitik!
Här i vårt eget län har fyra tankställen fått läggas ner under 2009 och det finns risk för att ännu fler nedläggningar kommer att ske under 2010.
Den rödgröna soppa som Miljöpartiet kokade ihop när man drev igenom pumplagen har blivit en riktig soppatorsk för hela den svenska landsbygden. Det börjar bli dags att utvärdera konsekvenserna av Miljöpartiets politik. För oss som bor på den småländska landsbygden vore det katastrof om Miljöpartiet fick ett större inflytande i svensk politik. Pumplagen är bara ett exempel på vilka följder deras ogenomtänkta och orealistiska politik får. Och då har jag inte ens nuddat vid deras energipolitik!
onsdag 10 februari 2010
Jag har fått förnyat förtroende
I lördags hade vi nomineringsstämma i Växjö. När provvalsresultatet offentliggjordes så stod det klart att mitt stöd hos mina partivänner här i länet var mycket stort. Jag blev både glad och mycket tacksam över att de visade mig ett så entydigt stöd i provvalet och när sedan nomineringsstämman bekräftade detta enhälliga stödet med sitt beslut så kan jag inte känna annat än stor glädje och tacksamhet. Glädje över att jag har fått en bekräftelse på att mitt sätt att bedriva kristdemokratisk politik uppskattas av mina partivänner här i Kronoberg och tacksamhet för att jag tillhör ett parti där värderingsfrågor och människovärdets okränkbarhet är drivkraften i vårt politiska arbete för att skapa ett mänsklgare samhälle.
Nu är det äntligen valrörelse!
Nu är det äntligen valrörelse!
lördag 6 februari 2010
Kd-dagarna i Jönköping
På kommun- och landstingsdagarna i Jönköping i helgen ställde Ulf Wickbom under slutdebatten frågan till panelen om vi är ett konservativt parti. I SvD har det framställts på det sättet genom en lite märklig rubrik, där FFFF (Flit, Företagsamhet, Familj och Frihet) skulle vara en rörelse med syfte att driva kristdemokraterna i konservativ riktning.Bengt Germundsson ger ett bra svar i senaste numret av Kristdemokraten. Vi är ett både radikalt och konservativt parti. Göran Hägglund fick också tillfälle att i debatten förklara vad det innebär att vi är värdeorienterade. Kristdemokratisk ideologi gäller oberoende av hur samhället ser ut. Vi har en idé om det goda samhället, byggt på familjen som minsta naturlig gemenskap, med solidaritet, förvaltarskap och subsidiaritet som ledstjärna där också respekten för det absoluta människovärdet är en grundbult. Det är alltså inte fråga om att bevara något gammalt, utan om att erbjuda en radikal, människovänlig ideologi. Hägglund sa för övrigt minst en annan mycket bra sak - "vissa vill bygga ett effektivare samhälle, vi vill bygga ett mänskligare".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)