Kristdemokraterna gör skillnad!

Det är uppenbart att paniken börjar sprida sig i sosse-lägret. Häromdagen gjorden den gamle S-politikern Ebbe Johansson från Ingelstad, sitt bästa att misskreditera oss Kristdemokrater, i svepande och oprecisa formuleringar i vår lokaltidning (smp). Det går inte att komma ifrån en desperat känsla i hela sosse-hörnet. Det är dessutom ganska svårt att ta den här typen av märkliga påhopp på allvar, även om exempelvis LO:s inledning av valrörelsen understryker att smutskastning kommer att bli en del av valrörelsen. Det är också uppenbart att Johansson inte har haft några problem att ta till sig budskapet om att alla medel är tillåtna och sanningen behöver man inte vara så noga med.

Anklagerserna om att vi inte har gjort någonting under den här mandatperioden får onekligen ett löjes skimmer över sig om man börjar jämföra det med verkligheten. Det är mycket möjligt att Johansson inte tycker att det gör någon skillnad att vi bland annat har minskat köerna inom landstingen mycket kraftigt, gjort en historisk satsning på psykiatrin i Sverige, genomfört en patientsäkerhetslag, beslutat om lagstadgad rätt för stöd till anhöriga, minskat skatten för både pensionärer och löntagare, beslutat om 40 miljoner i en särskild satsning mot mobbning i skolan, kommer att införa både en civilkuragelag liksom en värdekommission som syftar till fördjupat samtal kring etik, människosyn, hederlighet och personligt ansvar. För oss är i alla fall allt detta ett tydligt kvitto på att vi har gjort Sverige lite mänskligare.

På våra valaffischer står det att vi skall arbeta för ett mänskligare Sverige. Vi har definitivt påbörjat det arbetet, men visst finns det fortfarande mycket kvar att göra. Äldreomsorgen måste bli bättre och inrymma mera valfrihet. Människovärdet vårdas och trygghet återskapas. Vårdköerna måste bort helt och patientsäkerheten öka. Våra trygghetssystem måste förbättras med fokus på att flera ska komma tillbaka till arbetslivet i stället för att som tidigare lämnas i utanförskap utan åtgärd och rehabilitering. Dessutom vill vi sätta en gräns för politikers inblandning i människors privatliv. Politiken skall ta ansvar, men måste ha sina gränser. Vi är stolta, men inte nöjda! Vi har tagit flera steg i rätt riktning, men det finns mycket som återstår och vi vill gå vidare med det arbetet. Mot ett friare, mänskligare och tryggare Sverige! Det är riktigt roligt att få vara en del i det arbetet.