tisdag 24 november 2009

Besök på Vederslövs skola

Igår besökte jag skolan i Vederslöv. Jag ville möta rektor och lärare och höra deras upplevelse av den anmälan som gjorts till Skolinspektionen. Skolan är ju anmäld för att en elev läste trosbekännelsen under ett historiskt projekt som hela skolan var involverad i under en hel dag. Det är alltid lika roligt att komma ner till skolan. Skolan har några turbulenta år bakom sig. Under en period brottades man med olika typer av problem bland eleverna. Ett målinriktat och strukturerat arbete där både elever, föräldrar lärare och skolledare har varit aktiva, har emellertid återfört arbetsro och skolan.

Jag var naturligtvis intresserad av att prata både med elever, lärare, rektor och annan personal.
Det är också intressant att höra deras version av det projekt som lett fram till en anmälan till skolinspektionen. Det går inte att ta miste på att inspiration, entusiasm och arbetsglädje har nått nya höjder som en konsekvens av ett mycket roligt, ämnesövergripande projektet.
Alla är emellertid inte lika glada. I lördagens Smålandspost publicerades min debattartikel under rubriken ”intoleransen fick ännu ett ansikte”. I artikeln konstaterar jag bland annat att
”några få högljudda humanister med starka religionsfobiska drag som tror att Sverige blir ett lyckligare land om vi förtränger vår bakgrund av kultur, historia och religion. Risken är att dessa militanta debattörer får stå oemotsagda och därmed driver samhällsutvecklingen mot en historielös, religionsfri och kulturlös samhällsinriktning.

När dessa debattörer talar högt och brett om diskriminering och intolerans så handlar det oftast om att allt som inte bekräftar den egna ståndpunkten är kränkande. De som förespråkar öppenhet och tolerans är ofta de mest slutna och mest intoleranta. Tolerans mot det man själv tycker är rätt och riktigt är nämligen inte speciellt generöst och modigt.”

Läs hela artikeln

Stockholmsdamen som har gjort anmälan till skolinspektionen verkar ha gjort till sin livsuppgift att utrota alla antydningar av religiösa inslag i svenskt samhällsliv. Hennes anknytning till Vederslöv är alltså obefintlig, men det hindrar henne naturligtvis inte att anmäla skolan i Vederslöv eftersom hennes ”uppdrag” tydligen sträcker sig över hela Sverige. Jag noterar med en viss förvåning att hon betraktar sig själv som ”frilandsskribent”.

De flesta från hennes skrå brukar vara mycket noga med att understryka vikten av det fria ordet och yttrandefrihet. Denna dam blir i stället en patetisk bekräftelse av mina påståenden om att ”…de som förespråkar öppenhet och tolerans är ofta de mest slutna och mest intoleranta..”. Hon hävdar nämligen att eftersom jag ifrågasätter konsekvenserna av det samhälle som hon förespråkar så skall hon bedriva kampanj för att tysta mig och se till så att jag inte blir återvald. Spännande! En förespråkare för yttrandefriheten vill tysta alla som inte bekräftar hennes egna åsikter. Kan det bli mycket tydligare än så!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar